Luftföroreningari Jämtlands län : Analys och lägesbeskrivning samtförslag till övervakningsprogram

Sammanfattning På uppdrag av Länsstyrelsen i Jämtlands län har IVL Svenska Miljöinstitutet AB tagit fram förslag till revision av Miljöövervakningsprogram för Jämtlands län vad gäller de delar som omfattar övervakning av deposition av svavel, kväve och tungmetaller samt halter av luftföroreningar i bakgrundsmiljö och tätort. En genomgång har gjorts av nuläge och tidsutveckling vad gäller halter och deposition. Två olika förslag till förändringar av luftövervakningsprogrammet har utformats för vardera tätortsmiljö och bakgrundsmiljö i enlighet med ”Riktlinjer för regionala miljöövervakningsprogram 2009-2014” samt med utgångspunkt från de krav som ställs i miljökvalitetsnormerna (MKN) och i Naturvårdsverkets MIKSA-utredning. Klimatet förändras i Jämtlands län. Modelleringar förutsäger att nederbördsmängderna i länet kommer att öka med den största ökningen i länets fjälltrakter. Observationerna för de senaste 15 åren visar en nederbördsökning främst för sommaren, medan det för övriga årstider varit oförändrat eller minskat. Totalt för året har dock nederbörden ökat i större delen av länet. Lufttemperaturerna kommer att öka i länets alla delar och under alla årstider. Resultaten av dessa klimatförändringar syns redan i länet i form av en tidigare start av växtsäsongen samt att trädgränsen i fjällen förflyttas mot högre höjder. Lufthalterna av svavel, nitrat- och ammoniumkväve samt sot i länet har sedan 1990 legat under 0,5 μg/m 3, vilket är lågt jämfört med södra Sverige. Halterna har dessutom för de flesta av komponenterna minskat över tiden. Undantag är sot och partikelbundet ammonium, som under perioden legat relativt konstant eller i fallet sot möjligen ökat på senare tid. Ozonförekomsten inom länet är bland de lägsta i landet. Trots detta har det målvärde som enligt MKN inte bör överskridas till 2010, överskridits under två av de totalt tre år som mätningar med ozoninstrument pågått inom länet. De målvärden som anges i generations-perspektivet inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft överskrids varje år inom länet, i likhet med alla övriga mätplatser inom landet. Halterna av tungmetaller har inom länet mätts i luft under endast ett år. Dock är lufthalterna av tungmetaller i luften över Jämtland sannolikt långt under de nedre tröskelvärden som anges inom MKN. Nedfallet av svavel till skogsekosystemen uppmätt under trädens kronor (krondropp) eller över öppet fält, är i länet avsevärt lägre jämfört med södra Sverige. Svavelnedfallet över Jämtland minskar över tiden, i synnerhet vid platser i skogslandet och vid trädgränsen vid fjällnära platser. Nedfallet av kväve som krondropp och över öppet fält i länet är i storleksordning 5-10 gånger lägre jämfört med södra Sverige. Nedfallet av nitratkväve över Jämtland minskar över tiden i skogslandet och medelhöga fjällnära platser, medan nedfallet av ammoniumkväve ökar. Det årliga sammanlagda nedfallet av oorganiskt kväve i nederbörden på hög höjd uppgår till över 2 kg N per hektar, vilket skulle kunna ha en viktig växtekologisk betydelse i kombination med klimatförändringarna. Det kan inte uteslutas att kvävenedfallet på nuvarande nivå kan påverka känsliga växtsamhällen på hög höjd. Ovanligt höga lufthalter av sot och ammoniumkväve och ovanligt hög deposition av ammoniumkväve uppmättes vid olika platser runt om i Jämtlands län under senvåren och sommaren 2006. En analys visar att detta till mycket stor del orsakades av omfattande bränder i Ryssland och kringliggande länder under april och maj 2006. Långväga transporterade luftföroreningar kan således på ett betydande sätt påverka luftkvaliteten i Jämtlands län. Den nuvarande luftövervakningen i bakgrundsluften i Jämtlands län får i stort anses vara relativt väl utformad i relation till luftföroreningsproblematiken inom länet. Det regionala delmålet för Jämtlands län anger att minst 99 % av antalet sjöar och 95 % av sträckan i vattendragen skall vara opåverkade av försurning. Tillsammans med det faktum att det sura nedfallet överskrider kritisk belastning vid en viss andel av skogsmarken i Jämtland, motiverar detta en fortsatt övervakning av nedfallet av försurande ämnen i nederbörd och krondropp på nuvarande nivå. Även om nedfallet av kväve till växtekosystemen för närvarande ligger på låga nivåer, motiverar kvävets potentiellt stora betydelse för växtsamhällenas sammansättning en fortsatt övervakning av kvävenedfallet. Förekomsten av partiklar, PM 10, i bakgrundsluften i länet är dock dåligt känd. Från och med 1 januari, 2009 kommer Naturvårdsverket att starta upp mätningar av såväl PM 2,5 och PM10 vid Bredkälen, vilket kommer att förbättra kännedomen om partiklarna i länets bakgrundsluft avsevärt. De längsta mätserierna avseende tätortsluft i länet är från mätningarna i Östersunds urbana bakgrund. Haltutvecklingen har, liksom i övriga landet, varit nedåtgående för såväl NO 2, SO2 som bensen. Under 2007/08 var halten av NO 2 10 μg/m3. För bensen var halten ca 1 μg/m3. Vinterhalvårsmedelvärdena för SO 2 ligger under 1 μg/m3. Uppmätta halter av SO2 och NO2 i tätorter indikerar att det inte föreligger någon risk för överskridande av vare sig MKN eller övre utvärderingströskel (ÖUT) för årsmedelvärdet för dessa ämnen. Halter av PM 10 i urban bakgrund under vinterhalvår har mätts i tre av länets kommuner under 2000-talet. Mätningarna indikerar att man på dessa platser ligger långt ifrån antalet tillåtna dygn som överskrider MKN, maximalt 10 jämfört med tillåtna 35. ÖUT överskrids dock i Östersund redan under en sexmånaders period i urban bakgrund. Sannolikheten att Ragunda och Strömsund också överskrider ÖUT i urban bakgrund är stor. Den nuvarande luftövervakningen i tätorter i Jämtlands län är begränsad till mätningar under vinterhalvår i Östersunds urbana bakgrund. Mätningar i gaturum samt under helt kalenderår, vilket föreskrivs enligt MKN, saknas helt. Enligt MIKSA-förslaget krävs i ett län med Jämtlands invånarantal endast en kontinuerlig mätstation. Om man endast har en mätstation ska denna vara placerad i gaturum enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av miljökvalitetsnormer för utomhusluft. För att få en så heltäckande bild som möjligt över luftkvaliteten i tätorter i Jämtlands län föreslås utökade mätningar i de i länet förekommande typorterna ”större stad” och ”landsbygdstätort” såväl i gaturum som i urban bakgrund av främst NO2, PM10 och bensen. Vi redovisar två olika förslag till luftövervakningsprogram för bakgrundsluft samt två förslag till luftövervakningsprogram för tätorter. Programmen är i huvudsak avsedda att pågå under perioden 2009-2014, men vissa delar kan behöva utvärderas under perioden. I rapporten redovisas två olika förslag på omfattningen av en regional luftövervakning i Jämtlands län vad gäller bakgrundsmiljö, en med ökad och en med minskad ambition jämfört med de mätningar som för närvarande bedrivs inom länet. Båda förslagen förutsätter att Naturvårdsverket under perioden fortsätter med sin luftövervakning i länet i sin nuvarande omfattning, inklusive utökade mätningar vid Bredkälen vad gäller partiklar och metaller. I förslaget med en ökad ambition för mätningar i bakgrundsmiljö föreslår vi att de kontinuerliga mätningarna av ozon med instrument utökas med ytterligare en plats som kan ge representativa mätningar för hög höjd i fjällvärlden. Vidare föreslår vi en utökning med depositionsmätningar över öppet fält i skogslandet inom Krondroppsnätet. För att förstå mekanismerna för kvävedeposition bl.a. med avseende på våt- och torrdeposition är det av stort värde att ha parallella mätningar av krondropp och mätningar över öppet fält vid samma plats. I förslaget med minskad ambition föreslår vi att mätningarna av krondropp och över öppet fält vid fjällnära platser inom Krondroppsnätet dras ner. För närvarande mäts krondropp på medelhög höjd vid tre platser medan mätningar över öppet fält bedrivs på två höjder vid vardera två platser. Vi föreslår att detta dras ner till mätningar av krondropp vid två platser på medelhög höjd samt en mätning över öppet fält på hög höjd. Att behålla en mätning av depositionen på hög höjd motiverar vi med att växtekosystemen på dessa höjder kan vara mycket känsliga för förändringar i kvävetillgången