Förslag till utvidgning av stationsnätet för nationella mätningar av ozon

Den nationella luftkvalitetsövervakningen i Sverige avseende marknära ozon och ozonbildande ämnen uppfyller i dagsläget inte de krav som anges i EG-direktivet om luftkvalitet och renare luft i Europa (2008/50/EG). IVL Svenska Miljöinstitutet har därför, på uppdrag av Naturvårdsverket, utarbetat en plan för en utökning av det svenska nationella stationsnätet för kontinuerlig övervakning av ozon och kvävedioxid. I föreliggande utredning har ett preliminärt förslag till utökat mätprogram tagits fram och resultat från förberedande mätningar redovisas. Utifrån erhållna resultat presenteras därefter ett något reviderat, slutgiltigt förslag till ett framtida utbyggt nationellt program för ozonövervakning, där även utsedda mätplatser anges. Nyttan av att placera mätstationer för ozonövervakning i förortsmiljöer i Sverige (särskild i zon 1-3) är begränsad, då det med tanke på de relativt begränsade utsläppen av ozonbildande ämnen från svenska tätorter inte kan förväntas ske någon ozonbildning (och därmed förhöjda halter och ökad exponering) på dessa korta avstånd. Detta antagande styrks av de resultat som erhölls vid den mätkampanj som genomfördes under sommaren 2011. Förslaget innebär att stationsnätet för kontinuerlig ozonövervakning utökas med sex stationer i förortsmiljö (en plats per zon) samt ytterligare två stationer (Katterjåkk, Åreskutan) i fjällmiljö i zon 1. Övervakning av kväveoxider föreslås ske på samtliga mätplatser i förortsmiljö samt i Katterjåkk (zon 1) och Råö (zon 3). Det bör noteras att förslaget förutsätter fortsatta mätningar vid tre mätplatser som Naturvårdsverket inte har rådighet över