Varför minskar ejdern (Somateria mollissima) på Utklippan och i övriga Östersjön? : SammanstälIning av inventering 2005-2010

Ejdern tillhör toppkonsumenterna i den marina näringsväven och kan därför sägas vara en indikator för näringstillståndet och miljögifter i havet. Arten började etablera sig i Blekinge i Bräkne Hoby skärgård under 1940-talet. På 1960-talet började den även att häcka i östra och västra Blekinge. Den första ejderhäckningen på ögruppen Utklippan i Karlskrona skärgård inträffade 1968 och 1975, då den första inventeringen genomfördes på Utklippan, noterades 6 par. Antalet ökade därefter kraftigt fram till toppåret 1994, då 243 häckande ådor noterades. Därefter har populationen minskat och 2010 häckade 154 ådor. Troliga orsaker till den kraftiga tillväxten av ejderstammen mellan 1968-1994 är bl a förbudet mot vårjakt på ejder som genomfördes 1953 men som i Blekinge inte respekte-rades förrän långt senare (Larsson 1993), inrättandet av fågelskyddsområden samt den tilltagande näringstillförseln till Östersjön (Svensson, Svensson & Tjernberg 1999). Även avfolkningen av Utklippan i och med automatiseringen av fyren har troligtvis haft betydelse för ejderstammen genom minskad störning och upphörd vårjakt (Larsson 1993). Karlskrona Ornitologiska Klubb inledde årliga inventeringar av ejder på Utklippan 1984. Sedan 1996 är inventeringen del av den regionala miljöövervakningen, vilken finansieras via Naturvårdsverket och administreras av Länsstyrelsen i Blekinge. Syftet med inventeringen är att inom Utklippans naturreservat räkna samtliga ruvande ådor under vecka 19 eller 20 samt fastställa häckningsframgång (antal ägg och eventuellt antal ungar per häckning). Fram till och med 2005 fångades en stor del av ådorna för ringmärkning. Under perioden 1984-2010 har 537 häckande ejdrar ring-märkts och 973 kontroller av tidigare märkta ådor har registrerats. När det gäller antal ungar och ägg per kull så har sammantaget 9 165 ägg i 2 064 kullar räknats mellan åren 1995-2010, vilket ger ett genomsnitt på 4,44 ägg per kull. Räkningarna på Utklippan ger inte någon vägledning till hur stor del av ejderungarna som blir flygga men personal på fågelstationen har noterat att antalet ungar kring öarna under sommarmånaderna är lågt. Runt hela Östersjön är bilden av ejderns expansion och tillbakagång densamma. Ejder-populationen hade sin topp i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Därefter har en kraftig tillbakagång skett. Efter populationstoppen har ådornas kondition försämrats och antalet ägg per kull har minskat på många håll. Dödligheten bland ällingarna (ej-derns ungar) har också ökat till alarmerande nivåer. Fördelningen mellan könen har bli-vit allt snedare, till ådornas nackdel. Orsakerna till ejderns långsiktiga tillbakagång är inte klarlagda, men det finns flera teo-rier: att ejdern misslyckas med sin reproduktion på grund av brist på vitamin B eller tiamin, att kvaliteten på ejderns huvudföda (blåmusslor) försämrats, att ejdrarna påver-kas av gift från blommande alger som gynnas av övergödningen i havet, att bottnar där ejdern söker sin föda drabbas av syrebrist, att den globala uppvärmningen gör att vatten-temperaturen i havet stiger och därmed påverkar ejderns föda samt att det kommersiella musselfisket ökar. Vad som orsakar bristen på tiamin vet man inte idag. Beståndet av häckande ådor på Utklippan minskade med 55 procent mellan åren 2007 och 2008. Det var en alarmerande snabb minskning, i synnerhet som beståndet gick ner med 23 procent mellan 2006 och 2007. Det finns anledning att anta att övergödningen Varför minskar ejdern (Somateria mollissima) på Utklippan och i övriga Östersjön? 6 och den intensiva vårblomningen av Chrysochromulina polylepis 2008 påverkade kvali-teten på ejderns föda och därmed ådornas hälsotillstånd och benägenhet till att häcka. Det är angeläget att orsakerna till tiaminbristen utreds samt att tillgång och kvalitet på ejderns huvudföda, blåmusslor, studeras både på häcknings- och övervintringsområde- na