Miljöövervakning av rikkärr i Dalarnas och Örebro län : Tillståndsbeskrivning och utvärdering av metodik

Rapportens syfte är att presentera tillståndet i rikkärren i Dalarnas och Örebro län och att utvärdera metoden och den statistiska styrkan i insamlade data. Naturtypen rikkärr och de arter som är beroende av den har varit hotade under lång tid. Det gemensamma delprogrammet för regional miljöövervakning av rikkärr syftar till att följa utvecklingen i tillståndet över lång tid. Dalarnas och Örebro län är nu klara med sina första inventeringsvarv och det har därför varit möjligt att sammanställa och utvärdera sytematiskt insamlade data för rikkärren i länen. Data är insamlade i systematiskt utlagda provytor för ett urval om 28 rikkärr per län. Tillståndet i rikkärren är beskrivet utifrån parametrar baserade på insamlade data. För att ta reda på vilken storlek som behövs på en förändring för att den ska vara möjlig att säkerställa i ett statistiskt test har vi gjort styrkeanalyser för parade t-test där varje objekt använts som en observation och för mer avancerade metoder där alla provytorna används som observationer (Generalized linear mixed model). Med hjälp av simuleringar har vi undersökt om antalet provytor är tillräckligt. Dalarnas län hade högre täckningsgrader av skogsarter och träd och buskar, lägre vegetationshöjd och färre småbuskar jämfört med Örebro län. Bland de olika kategorierna av rikkärr var det främst extremrikkärren som skiljde sig från medelrikkärren där de tidigare hade fler typiska arter, lägre vegetationshöjd och större täckningsgrad av brunmossor och skogsarter samt lägre täckningsgrad av vitmossor än de senare. De sluttande kärren hade mindre täckning av brunmossor och större av vitmossor och bar torv än de plana. De negativt påverkade rikkärren hade en högre täckningsgrad av vitmossor och en högre vegetationshöjd. Styrkeanalysen visade på att relativt små förändringar är möjliga att säkerställa i statistiska test för täckningsgraderna av brunmossor och vitmossor, antalet typiska arter och vegetationshöjden. För de två sistnämnda är det även möjligt att säkerställa mindre förändringar med hjälp av mer avancerade statistiska metoder. Att inventera runt 20 semi-permanenta småprovytor i varje rikkärr verkar vara fullt tillräckligt för att fånga upp variationen inom rikkärren. Analyserna visar också på att det behövs närmare 30 objekt för att få pålitliga resultat. Vi föreslår att man i fortsättningen tar bort tröskelvärdet för spjutmossa Calliergonella cuspidata. Dessutom föreslår vi att man lägger till fler kategorier av storvuxna kärlväxter. Vi tycker också att man bör utreda alternativ till metoden att inventera busk- och trädskiktet. Man kan också fundera över om det behövs ett kortare inventeringsintervall i den södra delen av landet där förändringar väntas ske snabbare