Häckande fåglar i Uppsala län : länstrender för arter och miljöindikatorer baserat på häckfågelrutter 2002 – 2012

Upplands Ornitologiska Förening och Länsstyrelsen har samarbetat om inventering av häckfågelrutter sedan 2007. Syftet med samarbetet är att fler rutter ska inventeras vilket i sin tur ger bättre underlag för att bedöma miljöförändringar på nationell och regional nivå. På nationell nivå koordineras arbetet av Lunds universitet, inom projektet Svensk fågeltaxering, på uppdrag av Naturvårdsverket. Länsstyrelsens syfte med deltagandet i inventeringarna är i första hand att använda fåglarna som indikatorer på förändringar i miljötillståndet i länet och i andra hand att studera enskilda arters utveckling. Genom att samma metod används i hela landet ges möjlighet att jämföra resultat mellan län, större regioner (länsgrupper) samt att göra jämförelser mellan länet och landet som helhet. Det här är den första utvärderingen av standardruttsdata för Uppsala län. Data baseras på inventeringsresultat från 2002-2012. I rapporten presenteras trender för ett flertal nationella och europeiska miljöindikatorer samt trender för häckande fåglar i länet. Resultaten för nationella och europeiska indikatorer för biologisk mångfald i olika miljöer som baseras på fåglar visar att läget på regional nivå är stabilt för Uppsala län under det senaste årtiondet. Detta är i linje med hur det ser ut på nationell nivå under de senaste 12 åren. Det är viktigt att påpeka att tio år är en kort period för utvärdering och det är viktigt att framöver göra kontinuerliga utvärderingar. Indikatorn för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan som används för att studera effekten på biologisk mångfald från klimatförändringar visar att fågelsamhället har blivit ”varmare” i både Uppsala län och i Sverige. Det går relativt sett bättre för fåglar kopplade till högre temperaturer (sydliga arter) och relativt sett lite sämre för arter kopplade till lägre temperaturer (nordliga arter). Populationstrender har beräknats för de 95 arter som har registrerats årligen på standardrutterna under perioden 2002–2012. Resultaten för de enskilda arternas populationsförändringar visar på både ökningar och minskningar i det uppländska landskapet. För 37 av arterna är trenderna statistiskt säkerställda, 26 med positiv trend och elva med negativ trend. Några av de arter som minskat i antal i det här tidsperspektivet är gråhäger, ängspiplärka, rödvingetrast, grönfink och gulsparv. Exempel på arter som har ökat i antal är sångsvan, knipa, skogssnäppa, större hackspett, svarthätta, talgoxe och steglits. Eftersom rutterna innebär att man räknar samtliga individer som man ser eller hör, häckande som icke-häckande, utgör resultatet ett stickprov av det totala antalet förekommande individer av respektive art. Det finns givetvis ett samband mellan antalet förekommande individer och antalet häckande par men detta samband varierar från art till art. För vissa arter finns helt naturligt en större eller mindre andel icke-häckande individer. Man ska därför undvika att göra en exakt koppling mellan förändringen i antalet räknade individer och den häckande populationens exakta storlek. Rapporten omfattar även en första utvärdering av arbetet med nattfågelrutter som har pågått sedan 2008