Bestämning av biocidspridning vid sanering av bottenfärg från fritidsbåtar

Spridning av biocider från sanering av båtbottenfärg bestämdes experimentellt genom att sanera båtar med sex olika metoder och mäta den spridda andelen bottenfärg. Metoderna är vanligt förekommande i fritidsbåtshamnar och utförs vanligen av båtägaren, dessutom utvärderades fackmannamässig blästring. Resultaten från de olika scenariona visar att det går att utföra sanering med många av de vanliga metoderna slipning, skrapning, gelupplösning samt blästring och uppnå insamling av mer än 98 % av färgen. Metoderna skiljer sig åt i andelen spridd färg men även i svårighetsgrad i utförande samt hur robust de kan utföras med bibehållen låg spridning. Faktorer som utförande, båt och färgtyp varierar stort vid implementering på det svenska båtbeståndet, vilket ger att det sannolikt är viktigare med rätt riskminskningsmetoder än att rangordna saneringsmetoderna. Metoder som bildar torra små partiklar vid borttagande av färgen är känsliga för att dessa färgpartiklar sprids med vinden. Beräkningar av partiklars vindtransport visar att de partikelstorlekar som bildas vid tex slipning och skrapning med lätthet kan spridas utanför en skyddande marktäckning till den yttre miljön. Spridningen i ett sådant saneringsfall kan vara mycket högt och kan i det närmaste bli fullständig om inte skyddsåtgärder vidtas. Hantering av denna risk bör göras genom att, såsom i vissa av de utförda experimenten, samla in partiklarna med sug, ha kontroll över vindhastigheten samt kravställa utförandet, alternativt förbjuda metodiken.Undersökningen har initierats av Transportstyrelsen och samverkansgruppen Skrovmålet med ett tiotal deltagande myndigheter. Syftet är att få ett tekniskt underlag som kan bidra till beslut om metodik för sanering av fritidsbåtar med biocidinnehållande bottenfärg. Undersökningen har finansierats av Transportstyrelsen, avdelningen för sjö- och luftfart samt delvis av Havs och Vattenmyndighetens anslag 1:11 -åtgärder för havs-och vattenmiljön.