Lagen om anmälningsskyldighet - kan den vara effektiv utan anmälningar?

Bakgrund Lagen om anmälningsskyldigheten infördes 1999 och dess konsekvenser har diskuterats flitigt. Införandet har gjort att revisorerna fått en svårare roll. De förväntas agera i samhällets intresse samtidigt som de löper risken av att själva drabbas av negativa effekter när de anmäler brott. Syfte Mot denna bakgrund tyckte vi det var intressant att undersöka om lagen visat sig vara effektiv. För att mäta dess effektivitet har vi tagit fram modellen AGUFE. Vidare ansåg vi det intressant att jämföra revisorskårens inställning till lagen med revisorer som anmält brott. Metod Den empiriska undersökningen har gjorts genom en enkätundersökning. Urvalsgrupperna har utgjorts av revisorer som anmält brott samt revisorer som inte anmält brott. Gruppen revisorer som inte anmält brott har tjänat som ett stickprov på hela revisorskåren. Denna urvalsgrupp har använts för att dra slutsatser huruvida lagen varit effektiv. Vidare har jämförelser gjorts mellan urvalsgrupperna för att lokalisera intressanta likheter och skillnader. Slutsatser Vår slutsats är att lagen haft en relativt liten effekt. Revisorskåren varken anmäler eller avhjälper brott i större utsträckning sedan lagens infördes. Revisorer som anmält brott är generellt mer positiva till lagen men få tycker att den haft stor effekt. Genom en utvärdering av lagens konsekvenser, med hjälp av modellen AGUFE, har vi landat i slutsatsen att lagen är ineffektiv. Antalet anmälningar är få och lagens förebyggande effekt bedöms som liten. Syftet med lagen, att förhindra och förebygga ekonomisk brottslighet, har därmed inte uppnåtts i tillräckligt stor grad för att bedömas som effektiv