Väsentlighetsbedömning - Förväntningsgap mellan revisorer och kreditgivare?

Revisorns arbetsuppgifter är i samhället föremål för missuppfattningar. Intressenter har, som denna uppsats skall visa, under många år haft för högt ställda förväntningar på revisionen. Denna kravfullhet borde även yttra sig i höga förväntningar vad gäller revisionens omfattning. Då många intressenter tycks ha uppfattningen att revisionen mer eller mindre innebär en totalgranskning, är det därför ett skäligt antagande att dessa vad gäller revisorns väsentlighetsbedömning, kommer kräva en bredare granskning. Denna studie skall klarlägga om och hur revisorernas uppfattning av väsentlighet skiljer sig från en av de allra viktigaste intressenternas, nämligen kreditgivarna. Således skall både kreditgivarnas perspektiv, och vad som kan tänkas vara anledningen till dessas anspråksfullhet, liksom revisorernas och de faktorer som påverkar dessas väsentlighetsbedömning, innefattas i vår redogörelse. Både revisorer och kreditgivares väsentlighetsuppfattning har i uppsatsen genom en webenkät studerats. Det empiriska materialets giltighet analyserades med hjälp av ett statistikprogram. Enkäten och testen kunde inte urskilja något förväntningsgap mellan revisorer och kreditgivare. Revisorns bidrag till väsentlighetsbedömningens variationer och avsteg från god redovisningssed, indikerades dock inte bero på revisorns karaktäristik som uttrycktes i uppsatsens hypoteser (dvs. kön, ålder, erfarenhet och yrkesbefattning). Signifikant varians kunde å andra sidan mellan olika revisionsbolag skönjas. Våra förslag till lösningar härleddes ur de båda parterna. Information ansåg vi inte i hög grad vad gäller kreditgivare vara nödvändig. En alltför vidlyftig reglering menade vi också också bl.a. pga. intressenternas varierande informationsbehov, vara svår att genomföra. Dels pga variationernan mellan de olika revisionsbolagens bedömningar och tröskelnivåer, förespråkades dock standardiserade sådana