Vampyrmonster och trevliga grannar : En undersökning av vampyrgestaltningens förändring genom litteraturhistorien

För att tydliggöra och urskilja de förändringar som skett i hur författarna gestaltar sina vampyrer undersöks Dracula (Stoker, 1897), En vampyrs bekännelse (Rice, 1976) och Om jag kunde drömma (Meyer, 2005). Även de samhälleliga förändrigar som möjliggjort dessa förändringar, den förändring från folktron till den tidiga vampyrlitteraturen som skett och förändringen från monster till humanvampyrer undersöks. Detta görs genom närläsning och en deduktiv undersökning samt att narratologi och relevant faktalitteratur har använts som hjälp i vår analys. Resultatet av undersökningen är att vampyrerna i den tidigaste romanen är monster, men i Rices roman börjar vampyrgestaltningen humaniseras. Den största skillnaden i de kvinnliga vampyrernas förändring är att den sensuella gestaltningen anses som något negativt i Dracula, är jämställd mellan könen i Rices roman och inte finns alls i Om jag kunde drömma. De samhälleliga förändringar som skett och som påverkat vampyrgestaltningen är sekulariseringen och tillvägagånssättet att bli vampyr skiljer sig mellan folktron och vampyrlitteraturen. Det är tillvägagångssättet i vampyrrapporten om Arnont Paole som mest stämmer överens med litteraturen, då det i samtliga fall krävs ett bett från vampyren för att offret ska förvandlas. I En vampyrs bekännelse krävs det dessutom att vampyren ger offret sitt blod att dricka