Bästa möjliga teknik : Principen och dess förhållande till miljöfarlig verksamhet i praktiken

För att förebygga och motverka utsläpp och föroreningar i naturen är det viktigt att den som bedriver eller avser att bedriva en yrkesmässig verksamhet vidtar de försiktighetsmått och skyddsåtgärder som behövs för att skydda miljön och människor från olägenheter, exempelvis genom att använda bästa möjliga teknik. Men vad är då bästa möjliga teknik, går det att definiera vad som utgör den bästa tekniken och hur fungerar det i praktiken? Studier av lagtext, förarbeten, praxis och doktrin ger vid handen att frågan är komplex och att det krävs en kvalificerad utredning för att avgöra vad som är den bästa möjliga tekniken i varje enskilt fall. I bedömningen ställs stora krav på den som bedriver verksamheten, exempelvis att ha den kunskap som krävs för att följa med i utvecklingen. Av proposition 1997/98:45 framgår det tydligt att verksamhetsutövaren har ansvar i frågan och även att det är det egna initiativet som driver utvecklingen framåt, genom egna åtaganden. Det kan till exempel röra sig om installation av den bästa tekniken i samband med en ny investering