Samverkansmaskineriet : Regional samverkan om yrkesutbildning och kompetensförsörjning i Göteborgsregionen

Stadsregioner har under senare decennier blivit centrala arenor for samhällsorganisering och samverkan. En stadsregion består av en stad med kranskommuner, vilka binds samman av bland annat bostadsmarknad, arbetspendling och politiska samarbeten. Med utgångpunkt i teoretiska perspektiv om stadsregionalism undersöker denna rapport hur samverkan i stadsregioner utvecklas, med fokus på hur detta involverar och beror kommuner. Rapporten har två mal: 1) att öka förståelsen för de samhällsprocesser som formar kommuners samverkan i stadsregioner samt 2) bidra till lärdomar om hur kapacitet till samordning och styrning kan byggas upp i samverkan. Rapporten baseras på en fallstudie om kommuners samverkan om yrkesutbildning och kompetensförsörjning i Göteborgsregionen – en stadsregion som geografiskt kan avgränsas till Göteborgs stad och dess tolv kranskommuner. Rapporten avgränsas till att undersöka samverkan inom Göteborgsregionens kommunalförbund (GR). Fallstudien baseras främst på intervjuer med 25 representanter från offentliga och privata organisationer som samverkar om yrkesutbildning och kompetensförsörjning i Göteborgsregionen. Analysen av fallet bygger dessutom på en genomgång av tidigare studier, utredningar och formella samverkansavtal. Resultatet från fallstudien visar att kommuners samverkan i Göteborgsregionen har vuxit fram och förändrats i takt med stadsregionens ekonomiska expansion och nya politisk-administrativa strukturer. Studien visar att samverkansstrukturerna grundas på en lång tradition av samverkan mellan offentliga aktorer och näringslivet i Göteborgsregionen. Under de senaste decennierna har samverkan institutionaliserats och formaliserats genom mellankommunala avtal, förbund och bolag samt tvärsektoriella nätverk och projekt. Samtidigt som samverkan kan härledas till kommunernas strävan att främja regional kompetensförsörjning och skapa en effektiv välfärdsservice med hög kvalitet, har samverkan även formats av externa faktorer. Samverkan om yrkesutbildning och kompetensförsörjning inom Göteborgsregionen har bland annat utvecklats i ett samspel med utvecklingsprocesser som drivits av Västra Götalandsregionen. Samverkan har också uppmuntrats av statliga bidrag och EU-finansierade projekt. Fallstudien visar aven att ekonomiska och samhälleliga kriser främjar samverkan. I Göteborgsregionen har exempelvis fordonsindustrins omställningsbehov och utbrottet av Covid-19 ökat mobiliseringen av omställnings- och yrkesutbildningsinsatser. Göteborgsregionen kan beskrivas som ett väloljat samverkansmaskineri. Kommunernas olika samverkansnätverk inom GR binds tydligt samman med varandra samt med tvärsektoriella samarbeten med näringsliv och arbetsmarknadens parter. Strukturen upplevs skapa en hög samverkanskapacitet, det vill säga förmåga att samla aktörer, mobilisera resurser, skapa gemensamma aktiviteter och hantera regionala kompetensutmaningar. Samverkan kompliceras dock av att ett stort antal aktörer och verksamheter ska koordineras. Likaså finns inslag av konkurrens i samverkan, där frågor om inflytande och kommunalt självstyre gör sig påminda. I rapporten presenteras fem lärdomar om vad som främjar kapaciteten till samordning och styrning av ett regionalt ’samverkansmaskineri’. Dessa beror 1) formella samverkansstrukturers potential att öka samverkans effektivitet och legitimitet, 2) vikten av att väga regional samordning mot kommunalt självstyre, 3) betydelsen av professionell samordning av samverkan, dar en aktör tar särskilt ansvar för koordinering och processledning, 4) den potentiella framgången i att samverka i en heterogen konstellation dar en större kommun blir ett ”nav” för samverkan, samt 5) vikten av att samverkansparter själva formulerar en regional vision för att därefter, genom delägarskap och aktivt deltagande, formera den stadsregionala samverkan efter regionala förutsättningar