Mångvetenskaplig undervisning i klassläraruppdraget : Mellan autonomi och normativitet

I denna avhandling undersöks mångvetenskaplig undervisning som en del av det finländska klassläraruppdraget. Mångvetenskaplig undervisning är en ansats som vunnit insteg i många länders utbildningsreformer under de senaste åren. I den nuvarande finländska läroplanen från 2014 ingår mångvetenskapliga lärområden, dvs. arbetsperioder där flera skolämnen kombineras för att främja elevernas helhetsförståelse av fenomen, som obligatoriska element i alla grundskolor. Avhandlingens ansats är hermeneutisk. Syftet är att bidra med en förståelse av hur didaktiska perspektiv kommer till uttryck i klasslärares mångvetenskapliga undervisning. Den didaktiska teoribildning som avhandlingen stöder sig på medför en förståelse av läraruppdraget som autonomt och reflektivt. Läraren tolkar och omformar läroplanens riktlinjer till ett meningsfullt undervisningsinnehåll. Utifrån denna förståelse tilldelas den mångvetenskapliga undervisningen innebörd genom lärarens didaktiska agerande. Den mångvetenskapliga undervisning som undersöks i avhandlingen är inte självvald av lärarna men planeras och genomförs utifrån deras egna val av mål, innehåll och metoder. Undervisningen förverkligas därmed i ett spänningsförhållande mellan normativitet och autonomi. Datamaterialet består av lärarintervjuer och observationer av två mångvetenskapliga lärområden, Företagsamhetsprojektet och Renässansprojektet, i årskurs 6. Två övergripande forskningsfrågor formuleras som 1) Vad karaktäriserar de mångvetenskapliga lärområdena ur ett allmändidaktiskt perspektiv, med fokus på undervisningen och dess kontext? och 2) Vad karaktäriserar de mångvetenskapliga lärområdena ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv, med fokus på ämnens betydelse och undervisningen i samhällslära och historia? Forskningsarbetet förverkligas metodiskt med hjälp av fallstudiedesign. I tre artiklar undersöks de två lärområdena ur olika didaktiska perspektiv. Artiklarna 1 och 2 har ett ämnesdidaktiskt fokus på ämnesundervisningen inom lärområdena. I separata analyser (artikel 1: Företagsamhetsprojektet, artikel 2: Renässansprojektet) undersöks hur lärarna förhåller sig till ämnen i relation till mångvetenskaplighet samt hur ämnesundervisning i samhällslära och historia gestaltas inom lärområdena. Artikel 3 har ett allmändidaktiskt fokus på undervisningsprocessen och dess kontext. I en komparativ analys jämförs de två lärområdena utifrån lärarnas didaktiska agerande i planering och genomförande av lärområdena. Därtill undersöks hur lärarna förhåller sig till den normerande läroplanskontexten samt vilka andra kontextuella faktorer som påverkar undervisningen. Genom en dialog mellan empiri och teori utvecklas i avhandlingen en didaktisk modell för mångvetenskaplig undervisning. I modellen synliggörs för det första beslutandefaktorer som bygger upp mångvetenskaplig undervisning, och dessa är skolämnen, kompetenser, undervisningens värden och mål, elevens förutsättningar och intressen, aktuella fenomen och undervisningsmetoder. För det andra visualiseras i modellen kontextuella faktorer som har en inverkan på undervisningens förverkligande. Till de kontextuella faktorerna hör läroplanen men även skolkulturen och samverkan. I kappan diskuteras modellen, som utvecklas och presenteras i artikel 3, utifrån fyra teman som identifierats genom en meta-analys av artikelresultaten: mångdimensionella och reflektiva praktiker; lärar- och elevcentrerade praktiker; kontextens betydelse genom läroplan, skolkultur och samverkan; och skillnader i hur ämnen uppfattades och undervisades. På basen av diskussionen presenteras i kappan en reviderad didaktisk modell för mångvetenskaplig undervisning. Modellen erbjuder ett underlag för reflektion och planering av mångvetenskapliga undervisningspraktiker. I resultaten framträder den autonoma aspekten som betydande i klassläraruppdraget. Alla lärare som deltog i undersökningen förhöll sig positivt till läroplanens riktlinjer och såg en stor potential med mångvetenskaplig undervisning. ---------- This thesis investigates multidisciplinary teaching in Finnish primary education. Multidisciplinary approaches to teaching are increasingly being introduced into many national curricula. In Finland, the national curriculum of 2014 made multidisciplinary learning modules, in which phenomena are studied through several disciplinary perspectives, mandatory in basic education. The purpose of this thesis is to contribute hermeneutic knowledge about how didactic perspectives can be identified in primary school teachers’ multidisciplinary teaching. Grounded in the theoretical framework of Didaktik, this thesis understands teachers as autonomous and reflective professionals, who interpret and transform curricular guidelines into meaningful content for students. This hermeneutical notion of multidisciplinary teaching implies that the approach becomes meaningful through teachers’ didactic choices and actions. While the multidisciplinary modules investigated in the thesis are part of the required curriculum, the teachers are free to select independently the aims, content and methods of the modules. Multidisciplinary teaching in Finland is thus realised in a tension between normativity and autonomy. The empirical data consist of teacher interviews and observations of two multidisciplinary modules, The Entrepreneurship Project and The Renaissance Project, in grade 6. The overarching research questions are formulated as 1) What characterises the multidisciplinary modules from a general didactic perspective, focusing on the teaching process and its context? and 2) What characterises the multidisciplinary modules from a subject didactic perspective, focusing on the function of subjects and the teaching of social studies and history? The thesis employs a case study design. Three studies were conducted in which the modules were analysed from different didactic perspectives. Studies 1 and 2 focused on subjects and disciplinary perspectives as taught in the modules. Through separate analyses (study 1: The Entrepreneurship Project, study 2: The Renaissance Project), I investigated the teachers’ perceptions on subjects in relation to multidisciplinarity and how the subjects of social studies and history were taught. Study 3 focused on the teaching processes in general and their contexts. Through a comparative analysis, the two modules were compared in relation to teaching planning and realisation. Teachers’ perceptions of the mandatory curricular guidelines and other contextual factors were also investigated. As a main result of this thesis, a didactic model for multidisciplinary teaching was developed. The model includes identified shaping factors (subjects, competences, values and aims of education, student needs and interests, contemporary issues, methods) and contextual factors (curriculum, school culture, collaboration), and is intended to support teachers in planning and reflecting on multidisciplinary teaching. The model was first presented in study 3. In the summary chapters, I discuss the model in relation to the following four themes identified through a thematic meta-analysis of the results: multidimensional and reflective practices; teacher-centered and studentcentered practices; contextual framing through curriculum, school culture, and collaboration; and differences in how subjects are perceived and taught. Based on the discussion in the summary chapters, a revised didactic model for multidisciplinary teaching is presented. In the results, the autonomy aspect appears significant as the teachers regarded the curricular guidelines positively. In their opinion, the multidisciplinary approach holds considerable potential for teaching and learning in primary education