Direct Democracy and Policies : Mapping Out Practices and Success Factors

There is an increased interest in democratic innovations as a way to foster citizens’ direct participation in the decision-making process and counteract the ‘democratic malaise’. Governments around the globe have adopted various mechanisms to implement participatory measures in political decision-making. Nevertheless, referendums remain the most widespread and established instrument in the repertoire of democratic innovations and their impact on modern politics is indisputable since more and more policies are decided via a popular vote. This dissertation studies the process of referendums throughout history and identifies factors behind referendums’ success. The first article explores the trajectory of referendum use in Europe using an original dataset of 630 referendums organised in 48 countries. A policy-based typology is developed and applied as a tool for mapping out the referendum practice in the last two centuries (1793–2019), revealing the salient issues in different societies at various moments in time. The second article investigates factors behind the adoption of recent referendums. The comparative analysis is based on 31 national level top-down referendums organised in Europe over the course of a decade. The results indicate that the size of parliamentary majority and the clarity of party cues play an influential role in the outcome of a referendum. Interestingly, binding referendums appear to be less successful than the nonbinding ones. The third article zooms into the policy area of moral and ethical issues and scrutinises abortion referendums held during the last four decades. This is a qualitative study employing the QCA method to analyse twelve nation-wide referendums on abortion conducted in four countries (Italy, Ireland, Portugal, and Switzerland). The findings suggest that relative consensus in the parliament, support of medical experts and level of secularisation play a major role in the adoption of a policy. The fourth article represents a first tentative attempt to move beyond the dichotomous definition of success and examine instead the degree of approval within referendums irrespective of their formal outcome. According to the findings, referendums that are mandatory, conducted in Eastern Europe and oriented towards change receive more Yes votes. More importantly, the effects differ significantly across policy fields, implying that distinct mechanisms might be at play. Overall, the results of these studies indicate that the design of a referendum and actors involved do matter for the success of a popular vote. ------------- I årtionden har vi bevittnat ett ökat intresse för demokratiska innovationer som ett sätt att främja medborgarnas direkta deltagande i beslutsprocessen och motverka den ’demokratiska sjukan’ –medborgarens politiska fjärmande. Regeringar runt om i världen har implementerat olika mekanismer för att öka folkligt deltagande i politiskt beslutsfattande. Icke desto mindre är folkomröstningar fortfarande det mest utbredda och etablerade instrumentet bland demokratiska innovationer och deras betydelse i dagens politiska system är obestridlig då fler och fler politiska beslut fattas genom en folkröstning. Denna avhandling studerar folkomröstningsprocesser genom historien och identifierar faktorer bakom folkomröstningars framgång. Den första artikeln utforskar folkomröstningar i Europa med hjälp av en originaluppsättning bestående av 630 folkomröstningar organiserade i 48 länder. En policybaserad typologi utvecklas och tillämpas som ett verktyg för att kartlägga folkomröstningspraxis under de senaste två århundradena (1793–2019). Genom den får vi insyn i vilka som varit framträdande frågor i olika samhällen vid olika tidpunkter. Den andra artikeln undersöker faktorerna bakom framgången för de senaste folkomröstningarna. Den jämförande analysen baseras på 31 folkomröstningar på nationell nivå, organiserade i Europa inom en tidsram på ett drygt decennium. Resultaten visar att storleken på den parlamentariska majoriteten bakom förslaget och tydligheten i partiers signaler spelar en inflytelserik roll i resultatet av en folkomröstning. Intressant nog verkar bindande folkomröstningar vara mindre framgångsrika än rådgivande folkomröstningar. Den tredje artikeln tar en närmare titt på moraliska och etiska frågor och granskar folkomröstningar om aborter som hölls i Europa under de senaste fyra decennierna. Det är en kvalitativ studie som använder QCA-metoden för att analysera tolv landsomfattande folkomröstningar om abort i fyra länder (Italien, Irland, Portugal och Schweiz). Resultaten tyder på att relativ konsensus i parlamentet, stöd från medicinska experter och landets sekulariseringsnivå spelar en viktig roll i antagandet av en politisk linje. I den fjärde artikeln gör jag ett första preliminärt försök att gå bortom en dikotom definition av framgång och istället undersöka graden av godkännande i folkomröstningar oavsett deras formella resultat. Enligt resultaten får folkomröstningar som är obligatoriska, genomförda i Östeuropa och inriktade på förändring fler ja-röster. Ännu viktigare är att effekterna skiljer sig avsevärt mellan olika politikområden, vilket antyder att olika mekanismer spelar en roll här. Sammantaget tyder resultaten i avhandlingen att utformningen av en folkomröstning och de aktörer som är inblandade spelar en roll för en folkomröstnings framgång