Att mötas utan att träffas : En kvalitativ fallstudie om det digitala mötets betydelse

Studien byggde på en fallstudie med semistrukturerade intervjuer av tio medlemmar vid ett fontänhus, som är en social verksamhet för personer med psykisk ohälsa. Studiens syfte var att studera om känslan av sammanhang kan upprätthållas när en social verksamhet ställer om från fysisk till digital interaktion, samt se om gemenskap och delaktighet består i medlemskapet.Den insamlade empirin bearbetades i en tematisk analys med förutbestämda kategorier.Resultatet visade att den digitaliserade omställningen både möjliggör och begränsar medlemmarnas aktivitetsnivå. Trots att den fysiska verksamheten är stängd upplever en del av medlemmarna att de är mer aktiva än innan omställningen. Delaktigheten visade sig vara beroende av aktivitetsnivån. Vidare visade resultatet att digitaliseringen skapar ojämna villkor att delta.Slutsatsen är att den digitala interaktionen kan upprätthålla en känsla av sammanhang och gemenskap, men att den inte kan ersätta den fysiska verksamhetens betydelse.Att arbeta för att öka hanterbarheten av den digitala interaktionen för verksamhetens medlemmar, kan vara en lärdom att ta med till framtida utmaningar.The study was based on a case study with semi-structured interviews of ten members at a fountain house, which is a social activity for people with mental illness. The purpose of the study was to study whether the sense of context can be maintained when a social activity changes from physical to digital interaction, and to see if community and participation consist in membership.The collected empirical data were processed in a thematic analysis with predetermined categories.The results showed that the digitized conversion both enables and limits the members' activity level. Even though the physical activity is closed, some of the members feel that they are more active than before the changeover. Participation was found to be dependent on the level of activity. Furthermore, the results showed that digitalization creates uneven conditions for participation.The conclusion is that digital interaction can maintain a sense of context and community, but that it cannot replace the importance of physical activity.Working to increase the manageability of digital interaction for business members can be a lesson to be learned for future challenges