The school-to-work transition process in Norway - A study of school-to-work transitions between 1993-2014 by applying sequence analysis

The recent global economic crisis, in combination with major changes in the labour market, have led to an increasing focus on school-to-work transitions after several reports on growing risks of young people becoming economically and socially marginalized. Although Norway has come better out of the crisis than many other countries, youth unemployment has increased here as well. Norwegian labour market – and welfare policies have since the 1990’s, as in many western European countries, undergone reorientations towards more activation, where major reforms in welfare benefits have also been implemented. Critics have pointed at how the aim of getting more people into work has not been achieved. Against this backdrop, this master thesis examines school-to-work transition pathways in Norway between 1993 – 2014 by comparing three birth cohorts of young people (19-26 years) born 1974 (followed between 1993-2000); 1982 (followed between 2001-2008) and 1988 (followed between 2007-2014). By applying the method “Optimal Matching” and cluster analysis, nine typologies of typical transition patterns were identified in the data. While there is no previous country specific Norwegian study using this method to develop typologies of youth transitions, the main theme was to do just this. In line with previous research applying the same approach, pathways dominated by employment were found to be the most salient in all three cohorts (although decreasing in the youngest cohort). The most interesting pathway given the context of the study, was one among the more disadvantaged transitions (with members typically ending up as receivers of temporary health related benefits and stayed there throughout the observation period), which increased significantly in the youngest cohort. This pathway was more likely to be followed by young people with lower social background, as well as being more common among women.Ungas övergångar från skola till arbete har fått stor uppmärksamhet inom både forskning och politik med bakgrund i de senaste årens omvälvande samhällsförändringar och den senaste ekonomiska krisen, vilken har medfört en ökning i antalet arbetslösa och inaktiva unga. Även om Norge har kommit bättre ut av krisen har arbetslösheten ökat även här, och speciellt har det riktats en stor uppmärksamhet mot ökningen av unga bidragsmottagare och unga sjukpensionärer. Sedan 1990-talet har det skett flera omfattande arbetsmarknadsförändringar och förändringar i välfärdssystemet. Det har vilat ett allt starkare forkus på att bidrag ska utformas för att främja en aktiv arbetsmarknadspolitik i syfte att få flest möjliga ut i arbete med så få bidragsmottagare som möjligt. Kritiker har dock pekat på att målet om att få fler ut i arbete inte har uppfyllts. Med denna bakgrund har den här uppsatsen syftat till att undersöka norska ungas livsförloppsbanor, genom att med sekvensanalysmetoder ta fram typologier över typiska övergångsmönster. Genom att jämföra övergångsmönster hos unga (19 - 26 år) i tre kohorter födda 1974, 1982 och 1988, ville denna uppsats se på om dessa samhälleliga förändringar tar sig uttryck genom förändringar i ungas livsförloppsbanor. Genom att tillämpa metoden ”Optimal Matching” och klusteranalys utvecklades nio typologier av typiska livsförloppsmönster. Studien visade till att norska ungas livsförloppsmönster över tid har präglats av både förändringar och kontinuitet sida vid sida. Typologierna bekräftar det som tidigare studier med liknande ansats har sett, i form av att livsförloppsmönster typiskt kännetecknade av att vara i arbete är vanligast, vilka även här var som mest framträdande i alla tre kohorter (men minskande i den yngsta kohorten). Typologierna användes även som grundlag för en multinomial regression i syfte att beskriva hur övergångsmönster samvarierar med vissa individuella kännetecken. Fynden stöttar existerande bevis i form av samvariation mellan social bakgrund och sannolikheten att följa en viss livsförloppsbana. Den mest intressanta trajektorien utifrån studiens kontext var den som kännetecknades av unga som stagnerar i en tillvaro som mottagare av hälsorelaterade bidragsordningar, vilken ökade betydligt i den yngsta kohorten, och var även vanligare bland kvinnor. Studiens viktigaste bidrag är att ha visat till vilka övergångsmönster som kan ses vid tillämpande av sekvensanalysmetoder för att utveckla typologier av norska ungas livsförloppsbanor, vilket ingen tidigare studie har gjort.Master i SosiologiSOS360MASV-SO