Centaurea cyanus : an increasing problem in Swedish agriculture

Blåklint (Centaurea cyanus L) är ett vinterannuellt örtogräs som kan orsaka kraftiga skördesänkningar i odlade grödor. Den är idag ett ökande problem i svensk växtodling eftersom höstsådda grödor odlas i stor utsträckning. Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka hur situationen kring blåklint i växtodling ser ut idag och vilka kontrollåtgärder som kan användas. Arbetet innehåller tre delar: (i) en litteraturstudie kring blåklint och olika förebyggande och direkta åtgärder mot den, (ii) intervjuer med rådgivare från Syd och Mellansverige kring hur situationen är idag och vilka förebyggande åtgärder och bekämpningsalternativ som används och (iii) en seriesammanställning av två försöksserier med herbicidbekämpning av blåklint. Blåklint kan förekomma i större delen av Sverige men är vanligast i Syd och Mellansverige. Den förekommer främst i höstsådda grödor men kan även hittas i vårsådda grödor. Blåklint ger störst problem i höstvete och kan ge en skördesänkning på upptill 50%. I övriga grödor varierar uppfattningen om hur stort problem blåklint innebär. Den förekommer främst på lätta jordar men förekomsten ökar på styva jordar enligt rådgivarna. Det har konstaterats fall av resistens mot olika herbicider hos blåklint både i Sverige och i andra länder. Tidigareläggning av sådden, en växtföljd dominerad av höstsådda grödor och avsaknad av en herbicid med god effekt som är godkänd för höstbekämpning av stråsäd är anledningar till att problemen med blåklint ökar enligt rådgivarna. Förebyggande åtgärder som har effekt mot blåklint är: (i) en varierad växtföljd med både höst och vårsådda grödor samt eventuellt vall, (ii) senareläggning av sådd i kombination med falsk såbädd för att kunna förstöra ogräsplantor som gror tidigt och minska ogräsets fröbank och (iii) odling av en konkurrensstark gröda då blåklint är känslig för konkurrens. Mekaniskbekämpning som kan användas är ogräsharvning, radhackning och avslagning. Dessa bekämpningar styrs i stor utsträckning av väder och effekten av dem kan variera. Vid kemiskbekämpning finns det en aktiv substans godkänd för kemisk höstbekämpning i stråsäd med effekt mot blåklint, diflufenikan. Effekten hos denna upplevdes av en majoritet av rådgivarna vara för dålig och en anledning till att problemen med blåklint ökar. Tillgång till ett effektivare preparat för höstbekämpning menade många rådgivare skulle minska problemen med blåklint. Dock ansåg en majoritet att höstbekämpning med diflufenikan var viktig då det innebar att en vårbekämpning kunde senareläggas, få bättre effekt och eventuell dos minskas. På våren finns det olika herbicider som kan användas mot blåklint och de har god effekt, både enligt rådgivarna och enligt resultat från försöksserierna. Om lantbrukare trots bekämpning hade problem med blåklint berodde det ofta på ej optimalt väder eller att det fanns en stor förekomst sedan tidigare. För att hindra att blåklint ökar och blir ett större problemogräs krävs det att en kombination av förebyggande åtgärder och bekämpningsalternativ används då ingen enskild åtgärd ger en bekämpning som är långsiktigt hållbar.Cornflower (Centaurea cyanus L.) is a winter annual broadleaf weed species, which can cause extensive yield losses in agricultural crops. It is an increasing problem in Swedish agriculture since a large amount of autumn sown crops are grown. The purpose of this bachelor thesis is to describe the current situation regarding cornflower in Swedish farming and control methods that are used. The thesis consists of three parts. The first part is a literature study on the biology and control of cornflower. The second part consists of a survey with 11 agriculture advisory officers from the south and central parts of Sweden regarding the current situation and which preventive methods and control methods used by farmers. The third and last part comprises of analyses of two field experimental series focusing on herbicide control against cornflower. Cornflower is found in the most parts of Sweden but is most common in the south and central parts of the country. It is usually found in autumn sown crops but may also occur in spring-sown crops. Cornflower can cause yield losses in different crops. The species occurs mostly on sandy and loamy soils. According to the advisor officers is it increasing on heavy clay soils. Herbicide resistance has been confirmed, both in Sweden and in other countries. Earlier sowing dates, crop rotations dominated by autumn sown crops and the lack of herbicides with a good efficacy approved for autumn use are reasons for the increasing problems with cornflower according to the advisors. Effective preventive measures are crop rotations including both autumn and spring-sown crops as well as grassland, delayed sowing in combination with stale seedbed to destroy early germinating weeds and thereby lowering the weed seedbank, and cultivation of competitive crops suppressing growth and development of cornflower. Weed harrowing, inter-row hoeing and cutting are mechanical control that can be used to control cornflower. The effects of these control methods depend on favorable weather conditions (warm and dry weather) and the efficacy may differ quite much. Currently, there is only one active ingredient (diflufenican) approved for chemical control of cornflower in winter cereals in the autumn. According to the advisor officers, the control effects of diflufenican on cornflower are rather low. They thought that this was probably the main reason for the increasing problems with cornflower. The problems with cornflower would probably decrease if more effective herbicides for autumn control, were available on the market. However, most advisor officers thought that autumn treatment with diflufenican was important as it allowed for later chemical control treatment in the spring. In addition, a better control effect was obtained and lower herbicide doses could be used in the spring. There are different alternatives for chemical control in spring and they have a good effect, according to both the advisor officers and the results from analyses of the field experimental series. If farmers despite use of control methods had problems with cornflower, it was often due to unfavorable weather conditions at spraying or large numbers of cornflowers in the field. To prevent that cornflower becomes a larger weed problem in Swedish agriculture, a combination of preventive measures and control methods are needed since no single method is to be enough to obtain sustainable control of cornflower in the long run