Att uppleva regn genom landskapsarkitektur

Vi tenderar att stanna inomhus när det regnar. Det är sällan vi använder våra parker och torg när regndropparna börjar att falla, och det är också relativt sällan det går att använda en park eller ett torg när det regnar. Många av våra gemensamma utemiljöer är gestaltade för att användas vid uppehåll och sol. Med tanke på att regnmängderna förväntas öka, att antalet soliga och varma dagar i Sverige är begränsade och att alla de hälsosamma fördelar som regnet kan ge oss i våra urbana liv uteblir när vi stannar inomhus - så borde vi i egenskap av att vara framtidens formgivare av våra gemensamma miljöer förhålla oss till regn på ett mer kreativt sätt. Den här uppsatsen visar hur en gemensam utemiljö kan gestaltas för att bli attraktiv att använda vid regn, genom att integrera regn som designelement och upplevelse i gestaltningsprocessen. Arbetet förtydligar också vad som menas med att integrera regn som designelement och upplevelse. Platsen som undersökts är Karlfeldtsparken i Stockholm, där två olika gestaltningsförslag tagit form. Syftet med arbetet är att beskriva på vilket sätt regn kan bidra och berika i gestaltningen av en gemensam miljö. Metoden har utformats med inspiration från hur Brown & Corry (2020) definierar en evidensbaserad designprocess. Det har bland annat inneburit att gestaltningsprocessen utöver att vara väl förankrad i platsen också innefattat ytterligare ett lager i form av vetenskapliga evidens. Utöver det har referensprojekt studerats och en grundlig platsanalys gjorts, vars sammanfattande kunskaper tillsammans med den teoretiska inläsningen har utgjort arbetets evidensbas. Evidensbasen har varit central och styrande för gestaltningsförslagen. Metoden blev indelad i två delar, en förstudie och en gestaltningsprocess. I förstudien var det primära behovet att öka förståelsen för regn som designelement och upplevelse. Därför gjordes en grundlig teoretisk inläsning som också kom att definiera arbetets vetenskapliga evidens. Den teoretiska inläsningen genererade viktiga kunskaper om regn som material, form och upplevelseskapande element samt vilka hälsobringande och läkande liksom energigivande och inspirerande effekter det kan skapa. Dessa kunskaper har bidragit till arbetet i sin helhet genom arbetets samtliga delar. Gestaltningsprocessen innebar inledningsvis att summera och omformulera den insamlade evidensbasen till riktlinjer. Här definierades också vad förstudien kommit fram till att regn som designelement och upplevelse innebär. Skissarbetet genomfördes sedan i relation till detta. Gestaltningsförslagen i Karlfeldtsparken visar två olika exempel på hur regn och regn som nått marken kan integreras i gestaltningen. Det ena förslaget är utformat för att vara återhämtande och lugnande medan det andra förslaget är utformat för att var lekfullt och energigivande. Gestaltningsförslagen visar genom sin gestaltning den potential regnet besitter i att bidra och berika en gestaltning av en gemensam miljö.We tend to stay indoors when it rains, and it is also relatively rare to use a park or a square when it rains. Many of our common outdoor environments are designed for use during sunny weather. Given that the rainfall is expected to increase and that all the healthy benefits that the rain can give us in our urban lives are absent when we stay indoors - we should as the future designers of our common environments relate to rain in a more creative way. The aim of this study is to create a design proposal on how a place through its design can be attractive to use in rain and in what way rain can contribute to this by being integrated as a design element and experience. The question to examine this has been: In what way can Karlfeldtsparken in Stockholm become an attractive place to use during rain, by integrating rain as a design element and experience in the design process? The method has been designed with inspiration from how Brown & Corry (2020) define an evidence-based design process. This has meant, among other things, that the design process, in addition to being well anchored in the site, also included an additional layer in the form of scientific evidence. In addition, reference projects have been studied and a thorough site analysis has been made, the summary knowledge of which, together with the theoretical reading, has formed the evidence base of the work. The evidence base has been central and governing the design proposals. The method was divided into two parts, a prestudy and a design process. In the prestudy, the primary need was to increase the understanding of rain as a design element and experience. Therefore, a thorough theoretical reading was made which also came to define the scientific evidence of the work. The theoretical reading generated important knowledge about rain as a material, form and experience-creating elements as well as what health-promoting and healing as well as energizing and inspiring effects it can create. This knowledge has contributed to the work in its entirety through all parts of the work. The design process initially involved summarizing and reformulating the collected evidence base into guidelines. It also defined how the prestudy came to define rain as a design element and experience means. The sketch work was then carried out in relation to this. The design proposals in Karlfeldtsparken show two different examples of how rain and rain that have reached the ground can be integrated into the design. One proposal is designed to be restorative and soothing while the other proposal is designed to be playful and energizing. The design proposals show the potential that rain has in contributing and enriching a design of a common environment. The discussion raises in what way the design proposals show how a common outdoor environment can be designed by integrating rain as a design element and experience in the design process. It is also discussed how the method can be improved in order to develop the design result