The effect of thickness and compaction on the recovery of aluminium in recycling of foils in salt flux

I Norge förbränns mer än 40 000 ton aluminiumförpackningar årligen. Återvinning av denna mängd aluminiumförpackningar skulle spara 1,5 TWh energi och hundratusentals ton av koldioxidutsläpp. Det mycket svårare att återvinna tunn aluminiumfolie i förpackningar än större och renare aluminiumskrot. I denna uppsats har egenskaper hos komprimerad beläggningsfri aluminiumfolie med fem olika tjocklekar (15, 30, 100, 200, 300 μm) bestämts. Dessa egenskaper är sedan till kopplade till återvinningsgraden efter smältning i saltfluss. Uppsatsen består av fem huvuddelar. I de två inledande delarna strimlas foliet till en bestämd spånstorlekt varpå dessa komprimeras med tre olika presstekniker till briketter av olika bulkdensiteter. I de nästa två delarna bestäms relevanta brikettegenskaper och oxidationsbeteendet. I den sista delen bestäms återvinningsgraden av spån och briketter som smälts i saltfluss. Briketternas bulkdensitet, porositet och ytarea varierade beroende på pressningsteknik. Högtryckvridning under tillförd värme var ett effektivt sätt att öka bulkdensiteten. Tunnare folie oxiderade mera på grund av stor specifik ytarea och hög mikrosträvhet. Oxidationsgraden för briketter med bulkdensitet över 2.4 g/cm3 var betydligt lägre än briketter med lägre bulkdensitet. Briketter av de två tunnaste folierna ledde till högre återvinningsgrad jämfört med motsvarande spån. Effekten av kompression på återvinningsgraden var mindre för de tre tjockaste folierna. Återvinningsgraden ökade med ökad kompression för det tunnaste foliet. Trots att denna folie oxiderades relativt mycket var återvinningsgraden 99-100 % efter kompression till 2.6 g/cm3. Resultatet indikerar på att främst specifika ytarean påverkar återvinningsgraden av aluminiumet. Baserat på den föreslagna teorin borde ett optimum av saltmängd, fluorinnehåll och ytarea skrot kunna utvecklas för att maximera återvinningsgraden