Sjuksköterskans erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt- och lungräddning

Bakgrund: Närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning har varit en vetenskaplig diskussion sedan 1980-talet. I de etiska riktlinjerna för hjärt-och lungräddning står det att närstående ska få möjlighet att närvara om det inte påverkar utförandet negativt. Sjuksköterskans val av handlingar har stor betydelse vid en hjärt-och lungräddning och sjuksköterskan behöver vara medveten om sin egen erfarenhetsbaserade kunskap och sina värderingar för att kunna handla korrekt i etiska situationer. Tidigare forskning har studerat sjuksköterskans upplevelse av att närstående är närvarande men det behövs mer forskning på sjuksköterskans erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning på sjukhus. Metod: För att besvara studiens syfte gjordes en integrerad litteraturöversikt med en induktiv ansats. Urvalet bestod av både kvantitativa och kvalitativa artiklar. Analysen utfördes på sju kvantitativa och två kvalitativa artiklar enligt Whittemore & Knafl (2005) beskrivning av en integrerad analys. Resultat: I resultatet presenterades fyra teman, vilka var Närvaro är ett stöd för närstående, Närstående traumatiseras av närvaro, Närstående kan påverka hjärt-och lungräddningen och Beslut om närståendes närvaro är komplext. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskor har olika erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning. På grund av olika erfarenheter kan det vara svårt och komplext att utveckla tydligare riktlinjer. Dock kan det leda till en förståelse som kan hjälpa sjuksköterskor när de ska ta beslut om närstående ska få närvara vid en hjärt-och lungräddning.