Upplevelser efter att ha blivit diagnositiserad med hiv : En littraturstudie baserad på patografier

Bakgrund: Humant immunbristvirus (hiv) är en sjukdom som aldrig läker men med bromsmedicinerna kan livet för de drabbade fortsätta som innan. Sjukdomen har funnits i ca 30 år och fortfarande finns mycket skam och oro kring diagnosen. För att sjuksköterskor ska kunna utföra personcentrerad omvårdnad och ha ett professionellt bemötande är det viktigt att de innehar kunskap och kännedom om hur det är att vara hiv-positiv. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser efter att ha blivit diagnostiserade med hiv. Metod: Litteraturstudien baserades på fyra patografier. Dataanalysen genomfördes utifrån Elo och Kyngäs beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom trehuvudkategorier och niounderkategorier. Personernas upplevelser efter att ha diagnostiserats med hiv var många och var ofta relaterade till varandra. Upplevelsen av hur hiv påverkat livslusten, både positivt och negativt, var ett tydligt genomgående tema. Personerna beskrev även upplevelsen av hur stödet hade stor betydelse för att de skulle kunna leva ett bra liv trots diagnosen samt stigmatiseringen och dess påverkan på bemötandet. Slutsats: Personer som lever med en hiv-diagnos upplevde skam och oro kring sin situation. Bristen på kunskap hos sjuksköterskor ledde till att de blev dåligt bemötta när de sökte vård. Under den tid personerna saknade stöd från närstående och bekanta upplevde de ofta en ökad ångest och nedstämdhet och i vissa fall även depression. Stödet från närstående utgjorde en stor del i att förbättra deras livssituation och hjälpte dom att acceptera sin diagnos