Sjuksköterskors upplevelser av mötet med anhöriga i sorg

Bakgrund: Att möta patienter och anhöriga är en stor del i sjuksköterskors arbete. Sjuksköterskor har som ansvarsområde att lindra lidande för patienten men även för dennes anhöriga. När en patient har avlidit finns det oftast sörjande anhöriga kvar och det torde vara en självklarhet för sjuksköterskor att finnas till hands även för dem. Trots att sjuksköterskor har detta som ansvarsområde känner många sig osäkra i mötet med anhöriga som befinner sig i sorg. Mer kunskap om mötet kan ligga till grund för hur sjuksköterskor kan hantera mötet med anhöriga. Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskor upplever mötet med anhöriga vars nära avlidit på sjukhus. Metod: Litteraturstudie baserad på nio vårdvetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysering utifrån Graneheim och Lundmans (2008) tolkning av innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i två kategorier: upplevelser av känslomässig närvaro i mötet och upplevelser av svårigheter i mötet, med dess underkategorier att känna sig berörd, att känna närhet, att känna sig otillräcklig och att känna sig obekväm. Ur resultatet framkom det bland annat att erfarenhet gjorde det lättare att bemöta de sörjande anhöriga och att sjuksköterskorna kände att de behövde stöd och professionell handledning för att bättre kunna ta hand om sörjande familjer. Slutsats: Tidigare erfarenhet av att ha mött anhöriga i sorg upplevdes underlätta mötet med anhöriga. Sjuksköterskor behöver mer stöd och utbildning i att ta hand om anhöriga till avlidna. Sjuksköterskorna skulle till följd känna sig mer förberedda och bekväma i att möta de anhöriga och därmed skulle de anhöriga få ett aktningsvärt bemötande av sjuksköterskan i stunden när de mist sin nära