Upplevelser av att vårda barn med livshotande sjukdom eller skada vid en akutmottagning : en intervjustudie med sjuksköterskor utan pediatrisk vidareutbildning

Bakgrund: Vård av barn är något som sjuksköterskor kommer i kontakt med i liten utsträckning under sin grundutbildning. Det är stor skillnad mellan barn och vuxna både psykiskt och fysiskt, det är därför viktigt för sjuksköterskan att ha kunskap om dessa skillnader då barn ska vårdas. Att arbeta vid en akutmottagning kan vara mentalt påfrestande då det är stor variation på patienter och tillstånd. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelser av att som sjuksköterska utan pediatrisk vidareutbildning vårda barn med livshotande sjukdom eller skada vid en akutmottagning. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats gjordes för att kunna fånga sjuksköterskornas upplevelser. Sex stycken lågstrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor vid en akutmottagning i södra Sverige under hösten 2011. Intervjuerna analyserades sedan med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: De intervjuade sjuksköterskorna upplevde att det var känslomässigt jobbigt att vårda barn med livshotande tillstånd. Bemötandet av barn var för sjuksköterskorna annorlunda än mötet med vuxna patienter. Det blev en extra stressfaktor i arbetet både psykiskt och fysiskt. Mer erfarenhet inom området var önskvärt enligt sjuksköterskorna och mer kunskap om att möta barn tillsammans med föräldrar och närstående behövdes. Slutsats: Vården av barn med livshotande tillstånd är känslomässigt krävande och utgör en stressfaktor för sjuksköterskor som arbetar vid den aktuella akutmottagningen. Mer rutiner inom området akutpediatrik efterfrågades av sjuksköterskorna som deltog i studien. Sjuksköterskorna upplevde att erfarenhet och rutiner skulle kunna ge dem en större trygghet i sitt arbete vid akutmottagningen