Fysisk planering för Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet har alltid varit en grundförutsättning för hälsa och välbefinnande hos människor. Tidigare var fysisk aktivitet en del av vardagen, men samhället har förändrats och många former av fysisk aktivitet har förskjutits från vardagen till fritiden. Tekniska uppfinningar har ersatt många av människans vardagliga fysiskt ansträngande uppgifter, som exempelvis motorfordon som ersatt mycket av gång och cykel aktiviteter. Vardagliga sysslor som var fysiskt ansträngande har ersatts av bekvämlighets hjälpmedel som disk- och tvättmaskiner, fjärrkontroller, hissar och rulltrappor. Människors fritid har dessutom blivit mer stillasittande då fysiskt passiv underhållning som datoranvändning och tv-tittande har ökat markant. Den samlade effekten av alla nya hjälpmedel i människors vardag har genererat en betydande minskning på energiförbrukningen hos människor Även urbana strukturer har förändrats genom tiden och påverkat den fysiska aktiviteten bland allmänheten. Efter andra världskriget började städer bli mer utglesta och många förorter uppstod. Detta innebar längre avstånd mellan bostad, jobb och service, vilket gynnade en framväxande bilism samtidigt som gång och cykling i vardagen fick sämre förutsättningar. Urbana strukturer och en mängd teknologiska uppfinningar har skapat ett samhälle som ofta motverkar fysisk aktivitet och främjar fysisk inaktivitet. Fysisk aktivitet har alltså minskat men människans behov av att vara fysiskt aktiv kvartstår. Människor behöver anstränga sig fysiskt för att fungera optimalt i livet och för att motverka skador och sjukdomar. En fysiskt inaktiv livsstil ökar risken för många sjukdomar och det ökande utbudet av mat med mycket socker och fett har lett till fetma och övervikt har ökat bland allmänheten. Den fysiska miljön kan både skapa goda förutsättningar och hinder för möjligheterna till fysisk aktivitet. Fysisk inaktivitet uppfattas som ett ökande folkhälsoproblem och den fysiska miljön spelar en stor roll för vilka förutsättningar som finns till fysisk aktivitet. Även om människor generellt sett rör sig mindre så finns det ett växande intresse hos allmänheten för motion och hälsa. Däremot har fysisk aktivitet förskjutits från att ha ingått i vardagliga sysslor till att numer vara något som i huvudsak allt mer görs på fritiden. En majoritet av världens sex miljoner människor bor i dag i tätorter, samtidigt kan en minskning av den urbana tillväxten urskiljas i industriländer. Den här urbana tillväxtminskningen beror på att människor i industriländer börjat flytta tillbaka till landsbygden eller förorter. Detta bidrar till att städer glesas ut och avstånd ökar mellan arbete, bostad, service och fritid. Stadsutglesning har blivit likställt med övervikt, fetma och tillhörande sjukdomar eftersom det gynnar ett ökat bilanvändande, samtidigt som det motverkar gång och cykling och därmed indirekt fysisk aktivitet. Om bebyggelsetätheten däremot ökar tenderar bilanvändandet att minska och gång, cykling att öka. Samtidigt blir tillgängliga platser för fysisk aktivitet färre i och med en tätare bebyggelse. Grönytor som främjar fysisk aktivitet blir färre, eftersom exploatering ofta prioriteras. Ett rådande planeringsideal som förespråkar förtätning av bebyggelse står i motsatsförhållande till bevarandet av tätorters grönytor och indirekt för utrymmen som används för fysisk aktivitet