Cyklist i den täta staden : En diskursanalys av föreställningar om cyklistens förutsättningar i den täta staden

Förtätning är en vanligt förekommande devis inom dagens stadsbyggnad med avsikt att uppnå en hållbar utveckling. För att uppnå hållbarhet krävs också att förutsättningarna för hållbara transportsätt är goda, däribland förutsättningarna att cykla. Denna uppsats visar att det uppstår motsättningar mellan vad som eftersträvas inom idealet den täta staden och vad som eftersträvas inom cykelplaneringen. Det vill säga att det kan finnas nackdelar med den täta staden ur ett cyklistperspektiv. Exempelvis kan det folkliv som eftersträvas i den täta stadens begränsade gaturum motverka cyklisternas framkomlighet. Uppsatsen visar vidare att de motsättningar som kan uppstå mellan cykelplaneringen och idealiseringen av den täta staden varken uppmärksammas inom forskningen eller av de myndigheter som arbetar med frågor som rör cykelförutsättningarna i den täta staden. Inom forskningen uppmärksammas dock två mer övergripande motsättningar i denna fråga som har att göra med i vilken utsträckning tätheten kan främja cykling, och vilken betydelse den täta stadens korta avstånd mellan olika målpunkter har för cyklisternas reella restid. Uppsatsen visar också att de myndigheter som studeras i denna uppsats; Boverket, Folkhälsomyndigheten och Trafikverket, till viss del har olika uppfattningar om förutsättningarna att cykla i den täta staden. Avslutningsvis visar denna uppsats att det kan vara svårt att som myndighet arbeta med riktlinjer i frågan om cykelförutsättningarna i den täta staden, vilket delvis beror på att planeringen enligt idealet den täta staden får olika uttryck beroende på hur det tolkas, och att människor har olika uppfattningar om vad en god cykelmiljö innefattar. Detta innebär i sin tur att det ur ett generellt perspektiv inte är helt oproblematiskt att påstå att den täta staden främjar cykling