Kreativt skrivande och kritiskt tänkande i genusvetenskap

Det akademiska språket beskrivs ofta som svårt och ogenomträngligt för den oinvigde. För studenter är det akademiska skrivandet bland det första de måste lära sig. Ett sätt att anpassas till givna ramar och normer för vad som uppfattas som vetenskapligt och stringent. Formerna för vad som uppfattas som akademiskt skiljer sig förvisso åt mellan vetenskapsområden, ämnen och teoretiska ramverk. För ett tvär(post)disciplinärt ämne som genusvetenskap blir därmed skrivandet, formen, något som inte omedelbart kan övertas utan måste utmanas och prövas på samma sätt som metodologiska och teoretiska frågor måste. Som för alla normerande ordningar innefattar också den skrivna formen maktordningar som innesluter visst och vissa och utesluter annat och andra. I den vetenskapskritiska tradition som genusvetenskapen utvecklats inom, blir därmed också formen för det vetenskapliga skrivandet högst väsentligt att undersöka. Att utveckla det egen vetenskapliga skrivandet så att det blir begripligt inom ramen för det akademiska men som också tillåter att gränser överträds och utmanas har varit en viktig del av genusvetenskapens framväxt. En del av ämnets utveckling som är nära förknippad med oviljan att låta sig disciplineras, att förbli i det tvära och gränsöverskridande. På en nivå handlar det om att låta det skrivande subjektet som sådant få ta plats i texten för ett ge läsaren en möjlighet att ta del av och förstå från vilken position som texten och dess skrivare tar sin utgångspunkt. Detta som motpol till det strängt reglerade skrivande, där skrivaren ofta själv ”försvinner” ur texten. Ett sätt att skriva som inte bara tenderar att skapa en förmen objektivitet, utan dessutom riskerar att sätta gränser för textens, och därmed forskningens, kritiska potential. Vilken kritik som blir möjlig att formulera bestäms åtminstone i delar av de former för skrivande som uppfattas som accepterade och givna. Hur kreativt skrivande och kritiskt tänkande hänger samman och har bidragit till dagens genusvetenskap diskuteras i denna fjärde del av En skriftserie om genusvetenskap. Vare sig det handlar om utbildning eller forskning är de frågor som diskuteras i skriften brännande aktuella för såväl studenter som forskare och lärare inom ämnet. Vi hoppas att skriften ska kunna fungera både som översikt över vad som diskuteras inom dessa områden och som underlag för fortsatt diskussion. Kerstin Alnebratt Föreståndare, Nationella sekretariatet för genusforsknin