Döva och hörselskadade elever somsamhällsmedborgare -en historisk jämförelse av läroplanen för grundskolan1969 och 1980

I denna uppsats kommer två läroplaner att undersökas, läroplanen för grundskolan 1969 och1980. Uppsatsen jämför dessa läroplaner ur ett historiskt perspektiv med fokus på deras sättatt skriva om språk och den förväntade utvecklingen av de döva och hörselskadade elevernasspråkliga färdigheter. Syftet med uppsatsen är att ur ett historiskt perspektiv framhäva påvilket sätt som läroplanerna skiljer sig åt kring utvecklandet av språkliga färdigheter samtundersöka hur läroplanerna skildrar språkets betydelse. Uppsatsen avgränsar sig till ämnenasvenska och teckenspråk, övriga delar i läroplanerna som framhåller språkets betydelsekommer även att lyftas. Metoderna som används är en komparativ metod och en kvalitativmetod. Den komparativa metoden används för att jämföra de två läroplanerna mot varandra.Den kvalitativa metoden används för att undersöka läroplanernas skrivelser utifrån sinkontext och intertextualitet. Genom att studera läroplanerna kan skildringar av attityden motspråk framhållas. Arbetet utgår från en teoretisk utgångspunkt, språk somkommunikationsinstrument, som appliceras för att studera på vilket sätt läroplanerna förhållersig till språk och utvecklingen av individer och individer i samhället. Arbetet förlitar sig på detvå läroplanerna som källmaterial, Lgr69 och 80. Uppsatsen kommer att bidra till en djupareförståelse för denna utsatta grupp och vilken plats de har fått i det offentliga samhället samtvilka förväntningar som de har haft på sig.Resultatet visar att skolan hade som mål efter att eleverna blev integrerade isamhällsgemenskapen på samma villkor som hörande efter avslutade studier. För att nå dettamål undervisades eleverna i stort sätt på samma sätt som hörande elever. Lgr69 strävade efteratt de döva och hörselskadade skulle bli så lika hörande som möjligt och anpassa sig efter denhörande miljön, och tillhöra det hörande samhället. I Lgr80 hade teckenspråket blivit erkäntsom språk vilket ändra skolans undervisningsspråk. Eleverna skulle både lära sig svenska ochteckenspråk, men teckenspråk är de döva och hörselskadades modersmål. I Lgr69 fickteckenspråk endast användas för att beledsaga språket och språket var frivilligt att lära sig,vilket då var att det endast skulle stödja det svenska språket. Medan i Lgr80 är teckenspråketmodersmålet för de döva och hörselskadade eleverna och svenska används endast i skolan föratt lära sig skriftspråket