Personalvetarnormen : En kvalitativ studie om hur anställningsbarhet påverkar personalvetarstudenter

Denna studie syftar till att jämföra personalvetarstudenter vid Uppsala universitet som arbetar inom HR med personalvetarstudenter som inte arbetar inom HR för att se hur de ser på sin egen anställningsbarhet och om de gör något extra för att göra sig själva mer anställningsbara. Vi vill undersöka om studenterna upplever att det finns någon norm om hur den ideala personalvetarstudenten bör vara. Utifrån syftet formulerades tre frågeställningar; 1. Vad gör personalvetarstudenter för att öka sin anställningsbarhet? 2. Hur skiljer sig tankar om anställningsbarhet mellan personalvetarstudenter som arbetar inom HR och personalvetarstudenter som arbetar inom annan bransch? samt 3. Hur upplevs den ideala personalvetarstudenten i relation till anställningsbarhet? För att besvara dessa frågeställningar användes en kvalitativ metodansats där det insamlade materialet inhämtats med hjälp av enskilda intervjuer. Urvalet består av åtta personalvetarstudenter där fyra ingår i varje grupp. Studiens teoretiska referensram bygger på skapandet av normer samt dess påverkan på individers anställningsbarhet. Den tidigare forskning vi använt oss av berör fenomenet anställningsbarhet samt ideala arbetstagare. Utifrån resultatet framkommer det att deltidsarbete samt engagemang i föreningar är den viktigaste aspekterna för att öka sin anställningsbarhet. En personalvetarnorm upplevs av båda urvalsgrupper där ett visst beteende är eftersträvansvärt. Att vara social, driven, engagerad i föreningar samt ett deltidsjobb inom HR-branschen anses vara den ideala personalvetarstudenten. Normen beskriver vilka egenskaper och vilket beteende som förväntas av studenterna för att få så hög anställningsbarhet som möjligt. Till följd av detta kan deltidsarbete ses som en norm för att bli anställningsbar. This study aims to compare Human Resource-students who works within the Human Resource industry and those who works in other industries to see how they look at their own employability, and if they do something extra to make themselves more employable. We want to examine if the students experience any norms within the Bachelor Programme in Human Resource Management and Working Life at Uppsala University. Based on our purpose, three questions were formulated: 1. What do Human Resource-students do to increase their employability? 2. How different is the thoughts about employability between the two groups of Human Resource-students? 3. How is the ideal employable Human Resource-student experienced? To answer this questions we used a qualitative method approach were the data were collected by individual interviews. The selection of candidates are eight Human Resource-students from Uppsala University who were divided into two groups with four in each group. The teoretical framework is based on the creation of norms and its impact on the employability of individuals. The previous research we used affects the phenomenon employability and the ideal employee. Based on the results it appears that part-time work and involvement in voluntary organisations are the most important aspect to increase their employability. A norm is found for Human Resource-students is experienced by both selected groups were a sertain behaviour is desireable. Being social, driven, involved in voluntary organisations and having a part-time work in Human Resource-industry is considered the ideal Human Resource-student. The norm describes the characterstics and expected behaviour to get as high employability as possible. As a result, part time-work is seen as a norm for employability