Lärares tillämpning av högläsning för att främja elevers läsförståelse : En intervjuundersökning om grundskollärares uppfattning om högläsningens styrkor i grundskolans tidigare år

Elever i grundskolans tidigare år presterar allt sämre på läsförståelsetester som har gjorts. Syftet med denna undersökning var att ta reda på hur lågstadielärare arbetar med högläsning för att främja elevers läsförståelse, vilket det fanns en god grund för att undersöka då läsförståelsen hos elever visar på en nedåtgående trend. En forskningsbakgrund beskriver först vad högläsning kan innebära för elever. Vi har därefter i metoden gjort en kvalitativ undersökning genom att ha intervjuat sex stycken lärare på deras arbetsplatser och låtit dem berätta om sina egna uppfattningar gällande högläsningens styrkor som undervisningsmetod. Resultatet visar att lärarnas högläsning kan ha positiva effekter ur flera aspekter: läsförståelsen hos elever förbättras, ordförrådet expanderas, elever får träna på att sitta stilla och lyssna samt lära sig hur berättelser är uppbyggda vilket de själva har nytta av när de ska skriva egna berättelser. Informanterna är överens om att det krävs samtal och diskussioner kring boken för att uppnå maximal effekt. Det räcker inte med att bara högläsa utan någon som helst återkoppling. En indikation på detta stärks också av den internationella komparativa studien PIRLS, där det framgår att svenska elever får arbeta med lässtrategier i mindre utsträckning än i andra deltagande länder. Detta kan vara en orsak till att elevers kunskaper i läsförståelse har försämrats. Det går inte att dra en generell slutsats av studien. Resultatet utgår endast från de intervjuade lärarna. Hade vi intervjuat andra lärare skulle deras uppfattningar kunnat skilja sig från vårt resultat.