Pojkar som ensamkommande flyktingbarn - flykten till Europa en resa på liv och död

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka hur ensamkommande flyktingpojkar beskriver att deras psykiska välbefinnande påverkas av att fly från sitt hemland, samt att undersöka hur etnicitet påverkar pojkarnas psykiska välbefinnande. Sex unga vuxna män i åldern 18-25 år har intervjuats. Studien bygger på en kvalitativ abduktiv ansats där det empiriska underlaget består av halvstrukturerade intervjuer med sex unga vuxna män som kom till Sverige som ensamkommande pojkar på flykt. Vi har analyserat det empiriska underlaget genom att utgå ifrån coping, KASAM och etnicitet som teoretiska utgångspunkter. Slutsatserna är att det föreligger både risk-och skyddsfaktorer som har betydelse för psykiskt välbefinnande hos ensamkommande flyktingpojkar. Resultaten i denna studie påvisar att familjen utgör en viktig skyddsfaktor gällande de ensamkommande pojkarnas psykiska välbefinnande, och att asylprocessen upplevdes vara den mest kritiska perioden hos målgruppen. För att hantera stress och trauma samt klara av påfrestningar i ens tillvaro, använder flyktingpojkar olika copingstrategier, som exempelvis är att ha ett optimistiskt förhållningssätt i att omkonstruera de negativa tankarna till något positivt, vara stresstålig samt tränga bort traumatiska minnen. Den psykiska problematiken som intervjupersonerna påtalade som vanligast förekommande var, depression, stress, ångest och oro