Intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning : En kvalitativ intervjustudie

Abstrakt Bakgrund: Barnintensivvårdplatserna i landet är få och finns endast på fyra av landets sjukhus. Det innebär att ungefär hälften av de kritiskt sjuka barnen i behov av intensivvård vårdas på allmän intensivvårdsavdelning, där sjuksköterskornas främsta kompetensområde är vård av vuxna med begränsad erfarenhet av barns specifika fysiologiska, psykologiska och omvårdnadsmässiga behov. Intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av detta har studerats, men inte ur ett svenskt vårdsammanhang. Syfte: Studiens syfte var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats. För att kunna ta del av sjuksköterskornas upplevelser genomfördes individuella semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012). Resultat: Analysen av datamaterialet resulterade i sju kategorier som bildade två teman; Försöka skapa trygghet i en otrygg situation samt Det komplexa vårdandet av barnet och dennes specifika behov. Att vårda ett kritiskt sjukt barn är något som skiljer sig från vården av en kritiskt sjuk vuxen och tillsammans med barnet som intensivvårdspatient kommer föräldrarna som även dem ska tas om hand. Intensivvårdssjuksköterskorna vårdar sällan barn, men när det sker upplever de en otrygghet på grund av otillräcklig erfarenhet kring allt vad vårdandet innebär. Graden av otrygghet påverkas av en rad faktorer, bland annat tidigare erfarenheter samt organisatorisk och kollegial stöttning. Slutsats: Att vårda ett kritiskt sjukt barn är en utmaning och svenska intensivvårdssjuksköterskor saknar ofta kunskap och erfarenhet för att kunna ta sig an denna utmaning med trygghet och självförtroende. De behöver få möjlighet till kompetensutveckling och stöd för deras egna och barnens välbefinnande