Exhaustion disorder as a transformational crisis : A qualitative study of people’s experience of living with exhaustion disorder

Stressrelaterad ohälsa är ett växande problem i västvärlden och i Sverige är utmattningssyndrom den vanligaste psykiatriska diagnosen som leder till sjukskrivning. Socialstyrelsen beskriver att de som söker hjälp för utmattning befinner sig i kris, men denna aspekt följs varken upp i diagnoskriterier eller behandlingsrekommendationer. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur personer som har drabbats av utmattningssyndrom men som inte längre befinner sig i den akuta fasen kan uppleva erfarenheten i efterhand. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta personer och analysmetoden som användes var tolkande fenomenologisk analys, IPA. Studiens resultat tyder på att utmattningssyndrom kan vara en livsförändrande erfarenhet präglad av förluster och förändringar som kan orsaka ett kristillstånd där den drabbades självbild sätts på prov och inre konflikter uppstår. Utmärkande är att den drabbade kämpar med att förstå livssituationen och att finna en ny orientering i tillvaron samt att processen kan leda till perspektivskiften och nya lärdomar som upplevs som värdefulla. Vidare signalerar resultaten om att den som drabbas av utmattning kan uppleva en avsaknad av ett rum i vårdsammanhang där inre konflikter och svåra känslor som sorg kan lyftas, utforskas och bearbetas. Slutligen diskuteras utmattningsdiagnosens relevans och funktion i relation till upplevelsen av att drabbas samt kliniska implikationer och förslag till framtida forskningStress-related illness is a growing problem in western countries. In Sweden, exhaustion disorder is the leading cause of sick leave due to psychiatric disorders. According to The National Board of Health and Welfare, people seeking help for exhaustion are in a state of crisis, but that aspect does not influence either the diagnostic criteria nor the treatment recommendations. The aim with the following study was to examine how persons diagnosed with exhaustion disorder regard the experience when they are no longer in an acute stage of illness. Semi-structured interviews were conducted with eight persons and the method used for analysis was interpretative phenomenological analysis (IPA). The results indicate that exhaustion disorder can be a life-changing experience characterized by losses and changes causing a state of crisis that can challenge earlier self-conceptions and lead to inner conflicts and grief. Prominent to the experience is a struggle to understand one’s life situation and to find a new direction in life. The process also seems to lead to meaningful insights. Furthermore, the results indicate that people suffering from exhaustion disorder can experience a lack of a place in healthcare settings where they can raise, explore and process difficult emotions and inner conflicts. The relevance and function of the diagnosis is discussed, as well as clinical implications and future research