På spaning efter ett arbetslags kollektiva lärande

Syfte: Studiens övergripande syfte är att genom aktionsforskning synliggöra hur ett nytt arbetssätt kan komma att utveckla ett arbetslags förståelse för sin egen mötespraktik. Men också att utveckla en förståelse för hur ett arbetslags pedagoger förstår med hjälp av varandra, vilket förväntas leda till nya beteende- och handlingsstrukturer i den rådande mötespraktiken och få betydelse för framtida utvecklingsarbeten. Teori: Studiens teoretiska ansats är hermeneutik. Genom ett systematiskt sökande efter kunskap och förståelse av arbetslagets kollektiva lärande prövas om en professionell lärandegemenskap formas i arbetslagets mötespraktik. Aktionsforskning används som ett sätt att mötas, ett sätt att få kunskap om sin egen praktik, och analysen kommer ske utifrån Ricoeurs begrepp Mimesis. Metod: Praktikerna producerade tre gemensamma berättelser över tid, genom en narrativ metod. Metoden innebar att de individuellt beskrev hur de upplevt arbetet under aktionsforskningsprojektet. Tillsammans med mig, i handledarrollen, reflekterade, analyserade och problematiserade vi över de empiriska underlagen. En gemensam förståelse och medvetenhet utvecklades för hur vi skapade vårt pedagogiska arbete, vilket var betydelsefullt för hur ett kollektivt lärande och en stärkt professionell lärandegemenskap tog form och blev synlig under utvecklingsprojektet. Resultat: Resultatet visar på ett arbetslags nya förståelse för det gemen-samma arbete som utförs i den egna mötespraktiken och hur aktionsforskningsprojektet har bidragit till en kunskapsutveckling. Det kollektiva lärandets betydelse blev synligt och en professionell lärandegemenskap stärktes. Dock visar resultatet på att arbetssättet inte blev till en ny kultur, vilket kan relateras till att utveckling tar tid och är i behov av fortsatt handledning, för att skapa nya mönster