Rättegångsbalkens häktningsregler, häkteslagens restriktionsregler och Europakonventionen. En studie av rättegångsbalkens häktningsreglers och häkteslagens restriktionsreglers förenlighet med Europakonventionen.

Sverige har under flera år fått upprepad kritik från både FN:s och Europarådets tortyrkommittéer för sina långa häktningstider och för att Sverige i alltför hög utsträckning ålägger de häktade restriktioner, vilket leder till att häktade i Sverige sitter isolerade för länge. Kommittéerna menar att den långvariga isoleringen i svenska häkten riskerar att skada de häktades psykiska och fysiska hälsa avsevärt. Trots kritiken har Sverige anmärkningsvärt nog inte lyckats förändra häktningsinstitutet till den grad att kritiken upphört. Europakonventionen för mänskliga rättigheter är en del av svensk lag och stadgar ett långtgående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. En del av konventionens artiklar stadgar de rättigheter och friheter som kan komma att kränkas i samband med häktning och långvarig isolering. Uppsatsen analyserar därför förenligheten av Europakonventionens tillämpliga artiklar och tillämpningen av rättegångsbalkens häktningsregler och häkteslagens restriktionsregler, för att undersöka om tillämpningen av regelverken är förenliga med Europakonventionen. I uppsatsen undersöks också hur reglerna och tillämpningen av reglerna skulle kunna ändras för att undgå den återkommande kritiken. För att undersöka detta studeras bland annat även dansk rätt kring häktning och restriktioner, och vilka lagändringar man företagit i Danmark för att undgå den snarlika kritik som även Danmark mottagit. Slutsatsen är att RB:s häktningsregler och HL:s restriktionsreglers förenlighet med Europakonventionen till viss del kan ifrågasättas, särskilt i fråga om häktningsgrunder. Trots detta skulle Sverige troligtvis inte komma att fällas av Europadomstolen i fråga om häktning. Det finns således en relativt stor skillnad på vad Europarådets tortyrkommitté kritiserar och vad Europadomstolen underkänner, där kritiken från CPT mycket mer långtgående än den kritik som kan konstateras efter en jämförelse med Europadomstolens uttolkning av Europakonventionen. Eftersom kritiken mot Sverige inte upphör, konstateras att lagändringar är påkallade. De lagändringarna som Danmark företagit med införande av bortre tidsgränser för häktning och restriktioner har visat goda resultat i Danmark, varför motsvarande lagändringar föreslås införas i Sverige