DET GRÄNSLÖSA ARBETET - En kvalitativ studie gällande risk för stressrelaterad ohälsa vid gränslöst arbete

Syftet med studien är att undersöka medvetenhet hos arbetsgivare gällande de konsekvenser ett gränslöst arbete kan leda till för arbetstagare. Studien fokuserar även på vilka underlättande aktiviteter arbetsgivare erbjuder sina anställda samt hur arbetstagare upplever stödet från sin arbetsgivare, gällande möjligheten för dem att skapa balans mellan arbete och fritid. Vi har använt oss av kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer vid insamlandet av empiri. Respondenterna valdes genom bekvämlighetsurval och representerar både privat och offentlig verksamhet inom tjänstesektorn, där arbetet i samtliga fall kan definieras som gränslöst. Fem respondenter är chefer med personalansvar och representerar ett arbetsgivarperspektiv. Tre respondenter representerar ett arbetstagarperspektiv och är tjänstemän inom olika branscher. Då intervjuerna transkriberats har empirin därefter tematiserats och analyserats utifrån två teoretiska modeller gällande stressrelaterad ohälsa; Krav-kontroll-stödmodellen och Allostatiska modellen samt de krav som ställs på arbetsgivaren i Arbetsmiljölagen (AML). Tidigare forskning vi utgått från berör konflikt mellan arbete och fritid, stressrelaterad ohälsa och hälsofrämjande aktiviteter. Resultatet visar att arbetsgivarna i studien visar en relativt hög medvetenhet kring den psykosociala delen i AML och de konsekvenser ett gränslöst arbete kan få för arbetstagaren. Alla fem arbetsgivare erbjuder någon form av underlättande aktivitet så som möjlighet till flextid eller distansarbete för sina anställda. Utöver detta erbjuder de även hälsofrämjande aktiviteter så som friskvårdsbidrag och sociala aktiviteter. Upplevelsen av stöd från arbetsgivaren visar sig i resultatet skilja sig åt något mellan de tre arbetstagarrespondenterna. Två av respondenterna uppger sig ha en bra relation till sin närmaste chef och menar att de har ett relativt gott stöd av denne, då det kommer till möjligheten att skapa balans mellan arbete och fritid. Den tredje respondenten uppger sig dock sakna riktlinjer kring nåbarhet efter arbetstid och menar att det lämnas åt honom själv att lösa balansen mellan arbete och fritid, utan stöd från arbetsgivaren