Jämställdhetskrav i upphandling – en fråga om att vilja, kunna och förstå?

Den offentliga upphandlingen anses genom sin storlek och ekonomiska tyngd vara ett bra verktyg för att förbättra samhället och uppnå socialpolitiska mål. Detta genom att ta hänsyn till sociala aspekter vid upphandlingen och på så sätt skapa incitament för leverantörerna att bidra till en positiv samhällsutveckling. Att i upphandlingssammanhang ta social hänsyn är något som uppmuntras av politiker på både europeisk- och nationell nivå. Men trots den politiska viljan används denna möjlighet restriktivt i Sverige vilket anses bero på att det i upphandlingssammanhang skapas en konflikt mellan det ekonomiska och sociala där man är osäker på upphandlingens lämplighet att användas i syfte att uppnå socialpolitiska mål. Syftet med denna uppsats är att vidareutveckla kunskapen kring vilka faktorer som kan påverka användandet av sociala krav och hur konflikten mellan det ekonomiska och sociala tar sig uttryck i praktiken. Detta gör vi genom att fokusera på en av aspekterna som lyfts fram som en viktig del av den sociala hänsynen, nämligen jämställdhet. För att uppnå syftet genomför vi en kvalitativ fallstudie av Västra Götalandsregionen där vi studerar vilka inre förutsättningar och hinder tjänstemän har att integrera jämställdhetskrav i upphandlingar. Detta studeras utifrån teorier om implementering och motstånd. Denna uppsats har visat att det råder en problematik kring jämställdhet som perspektiv av social hänsyn i upphandlingssammanhang, som bland annat handlar om att det möts av motstånd. För att upphandlingen ska kunna verka som ett styrmedel för att uppnå jämställdhetspolitiska mål krävs det att tjänstemännen har de förutsättningar som krävs samt att tydligare och mer explicita politiska direktiv ges