Väsentliga förändringar av upphandlade kontrakt.

Inom upphandlingsrätten har en praxis utvecklats som innebär att väsentliga ändringar av upphandlade kontrakt som regel är otillåtna och ska anses utgöra otillåtna direktupphandlingar. Efter kontraktstilldelningen är dock LOU i princip inte längre tillämplig utan det upphandlade kontraktet omfattas av den nationella avtalsrätten. Inom den (svenska) avtalsrätten krävs som huvudregel ett väsentligt avtalsbrott för att endera part ska ha rätt att häva avtalet. Hovrätten avgjorde under våren 2014 ett upphandlingsrättsligt mål där leverantören på ett avtalsstridigt sätt höjt priserna på de aktuella varorna. Prisändringar är som regel väsentliga förändringar upphandlingsrättsligt men hovrätten ansåg att prishöjningarna inte utgjorde ett väsentligt avtalsbrott och kontraktet hade därför hävts utan rätt därtill. Hovrätten tar över huvud taget inte upp det faktum att det upphandlingsrättsliga väsentlighetsbegreppet antagligen var uppfyllt eller den upphandlande myndighetens upphandlingsrättsliga skyldigheter att utöva tillsyn över kontraktet. Den här uppsatsen ämnar till att utreda vad en väsentlig förändring av ett upphandlat kontrakt är samt om det finns två väsentlighetsbegrepp – ett upphandlingsrättsligt och ett avtalsrättsligt – eller om det är möjligt att använda sig av det upphandlingsrättsliga begreppet för att uppfylla det avtalsrättsliga. Uppsatsen belyser även innebörden av att det nya upphandlingsdirektivet, 2014/24/EU, innehåller dels en definition av väsentliga förändringar och dels en skyldighet för medlemsstaterna att se till att upphandlade kontrakt kan hävas på grund av sådana ändringar