Förutsebar skattelagstiftning. En prövning av företagsskattekommitténs bolagsskatteutredning 2014

Syftet med uppsatsen är att utifrån ett förutsebarhetsperspektiv utreda den skatterättsliga legalitetsprincipen och det skatterättsliga retroaktivitetsförbudet. Mot bakgrund av den utredningens resultat prövas delar av Företagsskattekommitténs (FSK) förslag. Förutsebarhet handlar om att en enskild som agerar med utgångspunkt i gällande rätt ska kunna förutse konsekvenserna av sitt agerande. Det ställer krav på att lagstiftningen utformas tydligt. Det ska uppfyllas genom legalitetsprincipen. Det ställer också krav på att lagstiftning endast verkar framåt i tiden. Det ska uppfyllas genom retroaktivitetsförbudet. Legalitetsprincipen finns manifesterad i regeringsformen (RF) men har dock vidare omfattning än så och fungerar även som ett grundvärde som puttar rättstillämpningen åt ett visst håll. I doktrinen råder enighet om att legalitetsprincipen är grundläggande för skatterätten och att den ställer vissa krav på restriktivitet i tillämpningen av skattelag. I praxis erkänns legalitetsprincipen genomgående, det varierar dock hur stor betydelse den tillmäts i förhållande till andra intressen. Retroaktivitetsförbudet finns stadgat i 2 kap. 10 § st 2 RF och är utformat så att skattelagstiftning som träder ikraft en viss tidpunkt inte kan tillämpas på rättshandlingar vars skattutlösande omständighet inträffat före den tidpunkten. Förbudet är försett med ett undantag som ger lagstiftaren relativt långtgående möjlighet att införa retroaktiv skattelag i situationer då denne anser att det är nödvändigt. Av förarbetena framgår att det viktigaste motivet bakom förbudet är skyddet för skattskyldigas förutsebarhet. I praxis får den tekniska utformningen starkt genomslag och sällan tas vidare hänsyn till skyddet för den enskildes förutsebarhet än förbudets ordalydelse kräver. Det innebär att retroaktivitetsförbudet i praktiken inte garanterar ett särskilt omfattande skydd för förutsebarhet. Resultatet av prövningen av FSK:s förslag leder till slutsatsen att varken retroaktivitetsförbudet i RF eller legalitetsprincipen så som de tillämpats i praxis kan förutspås utgöra hinder för den utformning FSK valt av de aktuella regleringsförslagen. Därmed inte sagt att utformningen uppnår ett önskvärt mått av förutsebarhet. Undersökningen leder till slutsatsen att förutsebarhet i beskattningen är ett erkänt intresse, men också att det inte alltid garanteras tillräckligt skydd. Det är önskvärt att lagstiftaren och rättstillämparen mer stringent upprätthåller hänsyn till förutsebarhetsintresset