En studie av målstyrningen inom Polisen

Denna studie behandlar målstyrning i praktiken och hur styrningen tar sig uttryck i en offentlig organisation, i detta fall Polisen. Inom polisorganisationen sätts mål på nationell, regional och lokal nivå. Den övergripande forskningsfrågan handlar om hur målstyrningen i praktiken, inom Polisen, skiljer sig ifrån teorin. Studien förklarar också i viss utsträckning varför en diskrepans mellan teori och praktik sker. I undersökningen används David Otleys (1999) ramverk för strukturering av en organisations styrkedja. Otleys ramverk, och således vår referensram, består av fem huvudfrågor kring organisationens mål- och resultatstyrning. Genom dessa frågor är ambitionen att systematiskt kunna strukturera upp de flesta komponenterna i styrkedjan övergripande, och därmed förmedla en helhetsbild. Som komplement till Otleys ramverk ingår i den teoretiska referensramen en redogörelse för vad målstyrningsforskningen säger kring de fem områden Otley behandlar. Studien består av fyra intervjuer med två nuvarande enhetschefer inom Polisen samt två före detta enhetschefer med nu andra ansvarspositioner inom samma organisation. Därmed utgår studien från ett ledarskapsperspektiv. Resultatet visar på att Polisen har en rad svårigheter att hantera, vissa skapade genom användandet av själva målstyrningen i sig, exempelvis en omfattande administration. Andra svårigheter skapas av yttre påverkande faktorer som försvårar tillämpningen av målstyrningen inom organisationen, exempelvis medias stora påverkan på verksamhetens prioriteringar. Därtill lyfts aspekten kring den mänskliga faktorn, där bland annat cheferna inte förmedlar en enhetlig samsyn när det kommer till de nationella målens vikt och prioriteringar. Dessutom behöver nyttan med utvärdering av verksamheten förtydligas då denna upplevs som tidskrävande och mindre meningsfull. En annan intressant aspekt studien visar på är svårigheten att skilja på mål och metod, det vill säga VAD man vill uppnå och HUR det ska uppnås