Patientföräldrars upplevelser av barnsjukvård En kvalitativ studie om hur föräldrar till patienter på ett barn- och ungdomssjukhus har upplevt barnets vårdtid, samt sina egna behov av psykosocialt stöd i samband med den.

Uppsatsens syfte var att exemplifiera hur föräldrar till patienter på ett barn- och ungdomssjukhus kan uppleva sitt barns vårdtid. Genom inblick i patientföräldrars erfarenheter av barnsjukvård ämnade vi öka kunskapen för vilka behov kontexten kan ge upphov till. Vi tog avstamp i resonemanget om att en hel familj blir berörd när ett barn blir allvarligt sjukt och utgick därigenom utifrån hypotesen om att respektive familjemedlemmar kan drabbas av kris. Enligt aktuell forskning om kris betonas den individuella upplevelsen av en situation som avgörande för huruvida händelsen leder till kris. Sambandet mellan att ett barn blir allvarligt sjukt och att dess föräldrar drabbas av kris är alltså inte givet. Vi har trots den kunskapen valt att använda föräldrarnas potentiella kris som en utgångspunkt. Valet baserade vi på att deras erfarenheter grundar sig i ett sammanhang som för många skulle vara en uppskakande livsomställning. Följande frågeställningar har lett arbetet kring uppsatsen: vilka aspekter av interaktionen med sjukhuspersonalen uppgav föräldrarna som vitala för en välfungerande kontakt? Hur beskriver föräldrarna sina erfarenheter av vad som kan minska känslan av otrygghet i situationen? Hur uttrycker sig föräldrarna om vad som är väsentligt för att minska upplevelsen av att tillvaron är stressfylld? Utifrån syfte och frågeställningar genomförde vi fyra kvalitativa och semistrukturerade intervjuer med lika många föräldrapar. Åtta enskilda föräldrar kommer därmed till tals, vilka kontaktades med hjälp av kuratorsenheten på det specifika sjukhuset. Urvalskriterierna var fria men konkretiserades i att informanterna skulle ha varit eller vara patienter på sjukhuset. Där skulle de även ha haft någon form av kontakt med en kurator. Intervjumaterialet analyserades tematiskt, vilket innebar att vi utkristalliserade teman som framstod som centrala för föräldrarna som grupp. Därefter undersökte vi de olika informanternas reflektioner kring varje tema som belystes med ett för gruppen representativt citat. För djupare förståelse för berättelserna analyserades dem primärt utifrån kris- och copingteori. Gällande interaktionen mellan patientföräldrar och sjukvårdspersonal framkom ett behov av att bli erbjuden uppsökande, psykosocialt stöd från sjukvården. Angående känslan av trygghet visade sig ett behov av att vård och förmedling av information skulle ske systematiskt, vilket exemplifierades i styrning utifrån riktlinjer och rutiner. I förhållande till att underlätta i den stressfyllda situationen, framkom hur väl praktisk hjälp kan fungera, en önskan om enhetlig information och kunskap om sjukhuset som organisation, vilket upplevdes kunna bidra till lätthet i att orientera sig i systemet. Även behovet av att få vara tillsammans som familj uttrycktes som en viktig aspekt