Köttkonsumtionen och den politiska viljan. Kollektivt handlande och det uteblivna politiska gensvaret för en minskad köttkonsumtion

Denna studie avser förklara varför inga politiska åtgärder vidtas för att minska köttkonsumtionen när det finns tydliga belägg för dess bidragande effekter på klimatuppvärmningen. Genom en motivanalys iakttar jag aktörsbaserade och strukturella faktorer som förklarar varför förslaget om en skatt på kött får dåligt gehör. Genom att jämföra den politiska hanteringen av köttkonsumtionen med bilismen åskådliggör jag ytterligare faktorer som bidrar till att styrmedel finns i det ena fallet men inte i det andra. Jag har tolkat mitt material utifrån ett teoretiskt perspektiv som kan benämnas institutional rational choice. Enligt detta är individen en allmänt rationell aktör som gör ställningstaganden i osäkra situationer tillsammans med andra. Klimatet utgör en gemensam resurs som är tillgänglig för alla och närmast omöjlig att kontrollera. När individen äter kött eller kör bil är det exempel på egennyttiga beteenden som i slutändan försämrar klimatresursen för samtliga brukare. Detta beskrivs som ett kollektivt handlande-problem. Min analys och påföljande slutsatser konstaterar att motiven för att från politiskt håll förändra köttkonsumtionen hämmas av faktorer som i stor utsträckning ryms inom ramen för kollektivt handlande-logiken. Köttsektorn utgör en viktig ekonomisk och socioekonomisk faktor vilket gör köttskatt till ett begränsande styrmedel som är svårt för politiker att vinna röster på. Att denna typ av styrmedel ändå tillämpats inom bilsektorn beror på att statliga åtgärder och bilism är mer sammankopplade historiskt sett samt att bilen under en längre tid och i större utsträckning har förståtts som en klimatförorenare. Styrmedel som gynnar biodrivmedel rymmer även nationella fördelar som köttskatten saknar