Dimensioneringsmetod av taksprångskonstruktion

Taksprång används på de flesta byggnader. Detta för att byggnader inte ska få ett lådliknande utseende, men även i vissa fall som skydd mot regn, vind och solinstrålning. Taksprång kan utföras med olika metoder, bland annat med taktassar (träregel) som fästs i den befintliga takkonstruktionen som bärande material, för att konstruera ett taksprång. Det lokala företaget Lättelement från Örnsköldsvik, producerar stora mängder takelementmoduler och dessa moduler kan kompletteras med taktassar (träregel) för att konstruera ett takutstick från byggnadens tak. Detta examensarbete behandlar hållfastheten för en konstruktionslösning som Lättelement använder sig av. Vid infästning av taktassarna sker en försvagning av taktassen, eftersom taktassen kapas och slitsas för att kunna styras på lättelementets balkar. Beräkningar för denna försvagning, med hänsyn till samverkan med plywood har utförts. En dimensioneringsmetod har tagits fram för att snabbt kunna beräkna vilka laster konstruktionen kommer utsättas för och vilka dimensioner som kommer behövas för att klara dessa påfrestningar. Beräkningsdokumenten som skapats inom projektet beräknar spänningar i intressanta områden, momentkapacitet, tvärkraftskapacitet och nedböjning, beaktar tre olika infästningsmetoder och allt enligt Eurokod. Beräkningsdokumentet har använts till att framställa jämförelseresultat mellan ett försvagat tvärsnitt och ej försvagat tvärsnitt med tre olika infästningsmetoder samt två olika dimensioner på taktassen. Relevanta resultat från rapporten är att förlorad momentkapacitet mellan den försvagade delen av konstruktionen och ej försvagade delen av konstruktionen, uppgår till 61 %, medans tvärkraftskapaciteten enbart uppgår till 10 % av förlorad tvärkraftskapacitet. Även stor skillnad för nedböjningen mellan ett taksprång på två och tre meter: 2 m = 12,6 mm, i jämförelse med 3 m = 63,78 mm.Eaves is used on the most buildings. This, so the buildings don’t get a boxlike appearance, but in some cases, protection against rain, wind and insolation. Eaves can be accomplished with different methods, such as with a structural part of wood, that is attached to the existing roof construction as carrying material, to accomplish an eave. The local company Lättelement from Örnsköldsvik, produce large amount of roof elements. Those elements can be built with structural part of wood, to construct a roof projection from the building’s roof. This master thesis considers the solidity for one model of eaves that Lättelement is using. By attaching the structural part of wood, a weakening of the part occurs. This weakening occurs because the structural part of wood is modified. Calculations for this weakening, with consideration to united action with plywood, is calculated. A sizing method is developed to quickly calculate the loads structures that the construction will be exposed to, and which dimensions that will be needed to cope with these stresses. The calculation document that is developed can calculate, tensions in interesting points, torque capacity, shear capacity and deflection, considering three different attachment methods, and all according to Eurocode. Calculation documents have been used to represent compare results between a weakened structural part and not weakened structural part, with three different attachment methods and two different dimensions on the structural part of wood. Relevant result from the report is that lost torque capacity between the weakened structural part and the not weakened structural part, expand to 61 %, while shear capacity only expand to 10 % of lost shear capacity. Evan a big difference for deflection between an eave of two and three meter: 2 m = 12,6 mm, in comparison with 3 m = 63,78 mm