Psykiatripersonals erfarenheter av tvångsåtgärder och reflektionstid i samband med dessa.

Användandet av tvångsåtgärder inom den psykiatriska tvångsvården orsakar etiska dilemman bland omvårdnadspersonalen och ett behov av reflektion. Många studier har gjorts om reflektion inom den somatiska vården, men få med inriktning på den psykiatriska vården. Syftet med denna studie var att beskriva omvårdnadspersonal och deras erfarenheter av tvångsåtgärder och reflektionstid för personal i samband med tvångsåtgärder inom sluten psykiatrisk vård. Studien var deskriptiv och kvalitativ och utfördes på två kliniker i Sverige, en allmänpsykiatrisk och en rättspsykiatrisk. Data samlades in genom narrativa intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att personalens erfarenheter av tvångsåtgärder ofta gav en känsla av ett övergrepp mot patienten även om de på samma gång kände att det var nödvändigt. Deltagarna uppfattade reflektionstid efter tvångsåtgärd som något positivt, lärorikt och något som kunde leda till förbättringar. En reflektionsmodell skulle kunna vara ett redskap för konstruktiva diskussioner under reflektionstiden