Självskadebeteende : Sjuksköterskors upplevelser av att bemöta patienter med självskadebeteende

Bakgrund: Självskadebeteende är ett växande samhällsproblem. Genom att skada sig själv försöker individen hantera svåra våldsamma känslor som ett sätt att överleva. Självskadehandlingen blir en copingstrategi. Det kan vara svårt för sjuksköterskor att förstå och se den inre smärtan. Okunskap bland sjuksköterskor leder till frustration och ilska. Genom sitt bemötande kan sjuksköterskor öppna vägen till tillfrisknande för den drabbade eller tvärtom framkalla rädsla och misstro och på det sättet försvåra återhämtningen. Det är av betydelse att förstå sjuksköterskors syn på patienter med självdestruktivt beteende för att kunna se bristerna i kommunikationen och vilka förbättringar som kan göras. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att bemöta patienter med självskadebeteende. Metod: I litteraturstudien har vi analyserat och granskat 9 kvalitativa artiklar. Sökningar har gjorts i PubMed och Ebsco och en manuell sökning har varit aktuell. Resultat: Författarna har kommit fram till ett resultat som beskriver sjuksköterskans känslomässiga upplevelser, hur sjuksköterskorna kämpar med att upprätthålla gränserna mellan närhet och distans. Behov av debriefing och strategier samt behov av kunskap. Slutsats: Att vårda patienter med självskadebeteende skapar frustration, vanmakt och ilska hos sjuksköterskorna samtidigt som man vill ge stöd, hjälp och en förutsättning för återhämtning och tillfrisknande