Den tredje pedagogen i Reggio Emilia inspirerade förskolor : En genuskritisk granskning av lärmiljöerna

I läroplanen för förskolan står väldigt lite om hur den pedagogiska miljön skall vara utformad. Den skall vara trygg, utmanande och lärorik. En av tolkningarna av lärmiljöerna är att använda sig av Reggio Emilia pedagogiken. Reggio Emilia pedagogikens tolkning av lärmiljöerna är att dessa skall utgå från barnen, från individen och att alla hundra språken skall användas. Dessa ord som individen, barnet och det kompetenta barnet var ord som fångade mitt intresse, speciellt med min bakgrund i genusvetenskapen. Var Reggio Emilia pedagogiken en grund för ett aktivt genusarbete i förskolan? Frågor som undersöktes var hur lärmiljöernas utformning och material påverkade barnen att vara gränsöverskridande och kunna göra kön på olika sätt och hur pedagogernas kompetens kring genusvetenskapliga begrepp påverkade deras utformning av lärmiljöerna och materialval. Andra frågeställningar kopplade till detta var också hur kön kunde identifieras, vilka dikotomier kring kategorierna av flicka och pojke som kunde utläsas och till slut hur dessa dikotomier kunde dekonstrueras. För att kunna undersöka dessa frågeställningar användes enkäter till pedagogerna, observationer av lärmiljöerna samt pedagogiska samtal med pedagogerna i arbetslaget. Resultatet visade att avdelningarna hade fokus på tre olika saker i sin verksamhet. Det handlade om lärmiljöer, individ begreppet och det könsneutrala begreppet. Dessa tre interagerar med varandra och påverkade pedagogernas utformande av lärmiljöerna. Att använda sig av genusglasögon återfanns inte hos någon av avdelningarna och pedagogernas definitioner av både individ begreppet och det könsneutrala begreppet samklingade inte med den tidigare forskningens definition. Detta sammantaget gör att slutsatserna som drogs var att de varierande miljöerna som återfanns dock är könsbundna till sin natur. Pedagogernas kompetens visade sig vara olika på begreppen inom genus och genusstrategierna som användes hörde mestadels hemma i det könsneutrala. Att Reggio Emilia pedagogiken hade en könsneutral grund med en syn på att pojkar och flickor är olika från födseln, att det finns biologiska skillnader, var en nyhet för alla pedagogerna. Sammantaget så kan Reggio Emilia pedagogiken vara en grund för ett aktivt genusvetenskapligt arbete men för att detta skulle kunna ske så behövs mer kompetens i genusämnet. Detta gör det möjligt att observera nya saker i sina lärmiljöer, undersöka vad barnen vekligen gör och ifrågasätta normerna i samhället tillsammans med barnen