Man läser som man lära: : En studie om användandet och betydelsen av skönlitteratur inom engelskundervisningen på gymnasieskolan

Denna studie har syftat till att få mer kunskap om användningen av skönlitteratur i engelskundervisningen samt att få mer förståelse för några gymnasielärares uppfattning om skönlitteratur och dess betydelse för undervisningen. Det material som legat till grund för undersökningen är en intervjustudie där några lärares personliga åsikter och ståndpunkter i ämnet uppfångats och analyserats utifrån den tidigare forskningen och teorierna som legat till grund för studiens teoretiska bas. De slutsatser som dragits under studiens gång är bland annat att lärarna verkar styras in i ett mönster i sin användning av skönlitteratur i undervisningen. Resultaten av att prova nya tillvägagångssätt motsvarar ofta inte arbetsbördan av att skapa dem vilket kan leda till att de skönlitterära uppgifterna som faktiskt används inte uppmuntrar eleverna till läsning. Lärarna i studien har inte har märkt av någon trendmässig nedgång i läsförståelse bland eleverna. Däremot har de upplevt att eleverna visar tecken på att vara allt mer negativt inställda till skönlitteratur både i skolan och i allmänhet. Samtidigt som läsning av skönlitteratur har etablerats som en viktig del av undervisningen och ett av de bästa sätten för att som elev utvecklas i sitt andraspråk så finns det en del försvårande faktorer bakom användningen av skönlitteratur i undervisningen. De största problemen verkar vara relaterade till hur tidskrävande läsningsprocessen är samt den upplevda negativa trenden i elevernas inställning till bokläsningen