Förskollärares roll i barns kamratrelationer : Verktyg och strategier för att få barn inkluderade i lek

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare redogör för sina förhållningssätt tillleken och hur de framhåller hur de främjar goda kamratrelationer i förskolan. Vilka strategieroch verktyg som de använt sig av samt vilka svårigheter och möjligheter de sett meddessa. Studier visar att det är i samspel tillsammans med jämnåriga som barn utvecklassocialt och kognitivt, vidare visar forskning även på att barn lär sig mer i samspel med enkamrat. Våra teoretiska utgångspunkter har varit barndomssociologi och Corsaros teori omkamratkulturer. Vi genomförde en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer somdatainsamlingsmetod och med hjälp utav fenomenografi skapade vibegreppskategorier utifrån respondenternas utsagor. Dessa analyserades i förhållande tillvalda teorier, tidigare forskning och ett normativt perspektiv. Förskollärare ansåg att lek ärdet främsta sättet för barn att skapa kamratrelationer men det var tillåtet att neka andra barntillträde till sin lek