Alla är flerspråkiga nu : En kvalitativ studie av förskollärares och specialpedagogers arbete med flerspråkighet i förskolan

Denna studie syftar på att undersöka hur förskollärare respektive specialpedagoger beskriver att de ser, bemöter och arbetar med flerspråkighet och flerspråkiga barn. Metodologiska delen består av kvalitativa intervjuer med förskollärare och specialpedagoger som syftar till att samla ihop deras tankar och beskrivningar av flerspråkighet och flerspråkiga barn. Material bearbetas utifrån en hermeneutisk tolkningsmetod som innebär att analysera och förstå vad en skrift eller ett svar betyder i förhållande till den fråga som har ställts. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv enligt Lev Vygotskij och de centrala begreppen stöttning, imitation, mediering, additiv och subtraktiv språkmiljö och interkulturellt förhållningssätt. Dessa används för att analysera resultat som besvarar studiens frågeställningar: ”hur uttrycker sig förskollärare och specialpedagoger att de ser på och bemöter flerspråkighet och flerspråkiga barn?” och ”vilka arbetssätt uttrycker sig förskollärare och specialpedagoger att de använder för att arbeta med flerspråkighet och flerspråkiga barn?”. Under tidigare forskning redovisas vetenskapliga avhandlingar och en vetenskaplig artikel som behandlar ämnet flerspråkighet. Studiens resultat visade att förskollärare och specialpedagoger besitter en positiv syn på flerspråkighet som leder till att barnen blir bemötta med stöttning, uppmuntran och stimulans i deras flerspråkiga utveckling. Förskollärarna och specialpedagogerna delgav många arbetssätt som möjliggjorde en flerspråkig utveckling för barnen. Exempel på dessa är bland annat högläsning genom digitala appar, kroppsspråk, TAKK som hjälpmedel och ordlistor. Den gemensamma faktorn är att flerspråkigheten används som en resurs av både barn, pedagoger och vårdnadshavare. Deltagarnas svar tyder på att de arbetar på ett sätt som leder till att barnens modersmål och majoritetsspråk utvecklas i stöd av varandra. De nämner även utmaningar i arbetet med flerspråkighet, som bland annat utgår ifrån de enspråkiga pedagogernas bristande kommunikation med barn och vårdnadshavare som inte kan svenska, tidsbrist, alltför stora barngrupper och flerspråkiga pedagoger som inte kan tala eller undervisa på svenska. Pedagogers medvetna förhållningssätt och goda syn på flerspråkighet belyses vara av vikt, då det kan ha stora konsekvenser på hur barnen i förskolemiljön blir bemötta och själva ser på flerspråkighet