Pojkar är yviga medan flickorna har mer finess : En studie om språkstimulering ur ett genusperspektiv vid samlingar med barn

Syfte: Vårt syfte med studien har varit att undersöka pedagogernas föreställningar om språk och språkstimulering samt studera hur de stimulerar barns språk under samlingstillfällen i förskolan. Studien tar sin utgångspunkt i ett genusperspektiv. Bakgrund: Detta är ett ämnesområde som är omdebatterat i media idag och intresset för detta är stort. Det diskuteras mycket om vikten av att ge flickor och pojkar lika mycket utrymme. Vi ansåg också att det var viktigt att lyfta fram den här typen av forskning för att medvetandegöra hur våra grundläggande föreställningar påverkar det vardagliga arbetet i förskolan. Vi har i vårt arbete haft för avsikt att redovisa ett urval av forskning som gjorts inom fälten: språk, samling och genus. Vidare har vi beskrivit vad som främjar barnets språkliga utveckling, både i allmänhet och i det vardagliga arbetet på förskolan samt att pedagogen beskrivit vilken roll denna har för barnets språkliga utveckling. I arbetet har vi också presenterat tidigare forskning gällande samlingar samt beskrivit hur dessa fungerar ur ett genusperspektiv. Metod: Vi använder oss i vår uppsats av kvalitativa metoder, intervjuer samt observationer. Vi intervjuade sex pedagoger och observerade två av dessa. Observationen skedde under respektive pedagogs samling med barnen. Pedagogerna arbetade på fyra olika förskolor. Alla intervjuerna spelades in för att få en ökad tillförlitlighet i analysen och resultatet. Vi valde dessutom att spela in intervjuerna på två olika media för att vara säkra på att inget skulle vara otydligt och ifall ett av medierna eventuellt kunde ha gått sönder. Vi har i vårt intervjumaterial sedan kategoriserat informanternas svar och försökt att hitta variationer och likheter i dessa. Resultat: När vi frågade pedagogerna om barnens sätt att uttrycka sig språkligt skilde sig åt beroende på om det var en pojke eller flicka som gjorde uttalandet fick vi också en stor variation i informanternas svar. Vi har av våra informanter fått olika svar om hur de arbetar med samlingen som en språklig stund. Många anser inte att samlingen är den mest ideala tidpunkten för att arbeta med språket utan att det hellre finns andra stunder där de i större utsträckning främjar detta. Vi har också i våra observationer sett hur det i pedagogernas arbete kan skilja sig åt, hur pedagogerna arbetar både med språk och med genus. Pedagogerna har, både i intervjuerna och i observationerna, visat på hur de arbetar i samlingen utifrån språk och genus och vi har sett att de gör skillnader i sitt sätt att handla beroende på om det är en pojke eller en flicka som till exempel skall besvara en fråga eller göra ett uttalande i samlingen