To re-experience one's religion : A qualitative study of unaccompanied children's experiences and approach to religion in Sweden

Ensamkommande barn har blivit ett känt begrepp i Sverige under de senaste åren, ett resultat av krig och förtryck runt om i världen. Flykten från sitt hemland, separation från sina familjer, minnen från krig och traumatiska upplevelser utgör faktorer vilket kategoriserar ensamkommande barn som en riskgrupp i samhället för utvecklandet av psykisk ohälsa. Samtidigt som prognoser tyder på att antalet ensamkommande barn som söker asyl minskar behöver man nu förhålla sig till det betydande antal ensamkommande barn som anlänt till Sverige för att stanna. Forskningsläget idag tyder på att kunskapen gällande målgruppen ytterligare behöver fördjupas och framför allt konkretiseras genom att undersöka hur dessa barn förhåller sig till och navigerar i sin nya kontext. Uppsatsens syfte är att undersöka hur ensamkommande barn upplever samt förhåller sig till religion i Sverige. Genom tillämpningen av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer eftersöks en djupare förståelse av vilken roll religionen spelar i deras liv och hur denna påverkar deras vardag. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet, interkulturalitet, reflexivitet samt copingteori. Det material som framkommit under intervjuerna har analyserats utifrån ovan nämnda teoretiska perspektiv och tidigare forskning med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att religionen är en vital aspekt i barnens liv. Genom ett aktivt och medvetet agerande vidhåller barnen en kontinuitet i sina liv via bland annat sin religiösa tro och praxis. Religionen används även som en källa till gemenskap, tillhörighet och vägledning i en annars beskriven ny och okänd kontext där det är svårt att finna sin plats. Vidare så belyser studien att religion i Sverige uppfattas som stundom negativ i sociala sammanhang samtidigt som man upplever en acceptans och respekt kopplat till religiös mångfald. Samhällets upplevda syn på religion utgör även en faktor som barnen reflekterar över och sedan aktivt implementerar i sin religiösa praxis genom olika strategier