K3 vs IFRS : Impact of the capitalization of leasing on the financial statements

Leasing has for many years been an attractive financing alternative, especially for companies with a high debt-to-equity ratio. It is estimated that every third purchase is financed through leasing. Leasing has despite its popularity been exposed to criticism. What lead to the discussions is that a large part of the leasing was handled outside of the balance sheet. The discussions have finally resulted in IASB issuing a new leasing standard, IFRS 16, which replaced the previous standard IAS 17. With IAS 17, the lessee could classify his leases as operational or financial, with IFRS 16 all leases should be considered financial. IFRS 16 came into force on January 1, 2019, which meant that all companies applying IFRS had to capitalize all major leases during the financial years that began in 2019. In Sweden, it is still possible for lessees to classify their leases as operational if the lessee applies the Swedish K3 Rules. The advantages of operating leasing have been considered to be that the lessee can take a greater financial risk without being noticed, by keeping debts outside the company's balance sheet. Companies that apply IFRS will have financial reports that differ from the financial reports presented by companies that apply the K3 regulations. IFRS 16 is in its application very dependent on the discount rate used to calculate the present value of the leasing agreements. The purpose of the study is to examine how the layout of the financial reports differs in its handling of leasing depending on whether a company chooses to apply IFRS or whether the company chooses to apply K3 in its accounting. The purpose is also to examine how different interest rates affect the management of leasing in accordance with IFRS and to investigate whether there are any advantages and disadvantages for stakeholders when comparing and analyzing different companies that can be derived depending on which of the regulations are applied. We have investigated this by constructing typical cases where we applied the various regulations. The empirical data that, which has been generated from our typical cases, has been analyzed and interpreted from a stakeholder perspective with the help of various selected financial key ratios and the qualitative characteristics of useful financial information. The results of the study show that the majority of the financial key ratios, due to changes in the financial reports, are affected when a company applies IFRS instead of K3. The financial key ratios in some respects represent a company that is less financially strong when IFRS is applied. On the other hand, a company that applies IFRS exhibits better and more efficient operational operations in the cash flow analysis. Our conclusion is, despite the fact that certain financial key ratios have been negatively affected, that IFRS should be the regulatory framework that is preferred by stakeholders with regard to the management of leasing agreements. The reason is the more faithful representation that the company shows by applying IFRS. This study is hereafter written in Swedish.Leasing har under många år varit ett attraktivt finansieringsalternativ, framförallt hos företag med en hög skuldsättningsgrad. Uppskattningsvis görs vart tredje inköp med leasing som finansiering. Leasing har trots sin popularitet varit ett omdiskuterat ämne, det som föranlett diskussionerna är att en stor del av leasingen hanterats utanför rapporten över finansiell ställning. Diskussionerna har tillslut resulterat i att IASB utfärdat en ny leasingstandard, IFRS 16, som ersatt den tidigare standarden IAS 17. Med IAS 17 kunde leasetagaren klassificera sina leasingavtal som operationella eller finansiella, med IFRS 16 ska alla leasingavtal anses vara finansiella. IFRS 16 trädde i kraft 1 januari 2019 vilket innebar att alla företag som tillämpar IFRS var tvungna att kapitalisera alla större leasingavtal under de räkenskapsår som påbörjades 2019. I Sverige är det fortsatt möjligt för leasetagare att klassificera sina leasingavtal som operationella om leasetagaren tillämpar det svenska K3-regelverket. Fördelar med operationell leasing har ansetts vara att leasetagaren kan ta en större finansiell risk utan att det uppmärksammas genom att hålla skulder utanför företagets rapport över finansiell ställning. Företag som tillämpar IFRS kommer ha finansiella rapporter som skiljer sig åt från de finansiella rapporter som presenteras av företag som tillämpar K3-regelverket. Men även att IFRS 16 i sin tillämpning är väldigt beroende av den diskonteringsränta som används för att nuvärdesberäkna leasingavtalen. Syftet med studien är att undersöka hur utformningen av de finansiella rapporterna skiljer sig åt i sin hantering av leasing beroende på om ett företag väljer att tillämpa IFRS eller om företaget väljer att tillämpa K3 i sin redovisning. Syftet är också att undersöka hur olika räntelägen påverkar hanteringen av leasing enligt IFRS samt att undersöka om det finns några för- och nackdelar för intressenter vid jämförande och analysering av olika företag som går att härleda till vilket av regelverken som tillämpas. Detta har vi undersökt genom att konstruera typfall där vi tillämpat de olika regelverken. Den empiri som typfallen genererat har analyserats och tolkats utifrån ett intressentperspektiv med hjälp av diverse utvalda nyckeltal men också redovisningens kvalitativa egenskaper. Resultatet av studien visar att flertalet nyckeltal, till följd av förändringar i de finansiella rapporterna, påverkas när ett företag tillämpar IFRS istället för K3. Nyckeltalen framställer i vissa avseenden ett företag som mindre finansiellt starkt när IFRS tillämpas. Däremot uppvisar ett företag som tillämpar IFRS en bättre och mer effektiv operativ verksamhet i kassaflödesanalysen. Vår slutsats är trots att vissa nyckeltal påverkats negativt att IFRS är det regelverk som med avseende på hantering av leasingavtal bör föredras av intressenter. Anledningen är den mer korrekta bilden som företaget visar genom att tillämpa IFRS